RIKSDAGEN. Den märkligaste strid, som under denna riksdag förekommit, inträffade i Tisdags i andra karnne en. Den gällde anslagen till hofhållningen och utrikes-depavtementet. Angående första hufvudtiteln — hofhållningsanslagen — blef striden ej liflig. Det var inom båda kamra-ne redan på förhand afgjordt huru Kongl. Maj:ts begäran om en förhöjning i anslaget till prinsessan Eugenie skulle behandlas. I första kammaren var öfverenskommet att ingen diskussion skulle ega rum. När statsutskottets betänkande, hvari tillstyrktes att bevilja anslaget med uttryckande af förväntan att någon ytterligare förhöjning i hofhållningsanslagen ej fremdeles skulle blifva äskad, var föredraget och talmannen frunstiällde fråg m om kammaren biföll betänkandet, svarades af några ja, af andra nej. Votering begärdes. Den utföll med blott 40 röster för förhöjningen och 53 mot d samma. Dermed var förhöjningen afslagen. I andra kammaren uppträdde, då samma betänkande föredrogs, först d:r Deromus från Falun, som är ledamot af statsutskottet, och tillkännagaf att han, då ärendet der förekom, varit hemrest, så att han icke deltagit i beslutet att tillstyrka förböjningen, hvilken han ogillade. Hrr Jan Andersson (Westmanland), C. A. Larsson och Reutercrona (begge från Ostergötland) samt IIlenrih Ilenssom (från Norrland), denne med skärpa, yttrade sig äfven mot förhöjningen, icke för summans skull, men af principiella och konstitutionella skäl samt för att göra allvar af den i konungens trontal omtalade sparsamheten. Hr Björck (Göteborg) ansåg att det måhända hade varit bättre om konungens rådgifvare icke hade framlagt förslaget om förhöjningen, men då detta skett och summan ej vore större, borde man icke af denna anledning rubba det goda för