Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1867, sida 2

blott afvakta ett lämpligt fartyg för at slemna Peru. Han torde ej hafva kän sig fullkomligt trygg i närheten af öboarne emedan han ej kunde undvika att då ocl då träffa någon af dem, och deras ha mot honom tilltog dagligen under deras slafveri. Konsuln hade emellertid vidtagit sing åtgärder för att ögonblickligen blifva underrättad, när denne karl ämnade lemna landet. Han behösde honom icke allenast som vitine för öboarne, utan tänkte äfven att af regeringen begärt hans utlemnande för att skicka honom till Tahiti. Der skulle han ställas inför domstol för menniskorofvet samt bestraffas. Galgen var nästan för god för en sådan skurk! Medan de ännu samtalade, hördes de slamrande hofslagen af en kavalleritrupp mot gatstenarne, och då de gingo till fönstret, sågo de ett kompagni soldater marschera förbi i solhettan med sina gevär och full packning. Karlarne tycktes vara ytterligt utmattade; de voro betäckta af damin, och deras pannor dröpo af svett. Några bland dem tycktes knappt vara i stånd att stå på benen och hålla sig i rote och led. Just nedanför de fönster, vid hvilka de båda herrarne stodo, upphanns infanteritruppen af ett kavalleridetachement, hvarvid soldaterna drogo sig hastigt åt sidan. Det var Castilla sjelf med några och trettio ulaner, som sprängde förbi utan att kasta en blick på infanteristerna eller besvara officerarnes militäriska helsning. — Hvad betyder detta? utbrast Rafael öfverraskad, Monsieur Lacoste log och svarade: — Det är manskap från den corps, till