Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1867, sida 1

sen, men här var all delikatess på orätt plats, och sedan han fått sigillet i handen, slog han ännu några ögonblick mot sina benkläder och ämnade just återvända till hästarne, då Bertrand visade sig i kojans dörr och ropade honom. — Straxt, svarade han och gick fram till sin häst, likasom för att erterse om han var stadigt bunden, aftorkade dervid sin hand mot hans länd, dolde samtidigt sigillet i sin ficka och åtlydde först nu tillsägelsen. Han uppehöll sig ej i huset och såg sig icke omkring, utan följde de båda förutgående ut på gården, hvarvid han märkte att mulatten uppmärksamt betraktade honom, då han först varseblef honom. Rafael hade genast känt igen honom, ehuru han nu bar en stor plåsterlapp öfver venstra kindbenet. Det var samme karl, som han en gång förr hade påträffat i Lydias yttre rum; och så drumlig och tafatt han dervid visat sig, lika mycken klokhet och varsamhet förrådde hans mörka ögon nu. Den unge mannen låtsade emellertid icke känna igen honom. Han helsade honom helt flyktigt, men artigt och betraktade honom ej vidare, ja, tycktes efter ankomsten till corral endast hafva ögon för djuret, som han undersökte från alla sidor och utbytte sina åsigter derom med Bertrand. Mulatten tycktes slutligen aflägga sitt misstroende och blef nu lifligare, i det han prisade sin kos förtjenster och fordrade ett öfverdrifvet högt pris derför. Den sluge karlen hade af Rafaels yttranden redan insett, att han ej förstod särdeles mycket af boskapshandeln. Medan de stodo inne i corral, återkom