Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1867, sida 1

Han gick framät ett par steg, men återvände derefter; — det var mycket riktigt ett sigill, eller en del deraf; men om han lutade sig ned och tog upp det, och någon varseblef det, så väcktes ögonblickligen en misstanka emot honom. Hvad kunde den hvite här taga upp från gatan och stoppa i sin ficka? Men kanske lät det sig göra omärkligt. Han fortsatte sin promenad och såg sig derunder likgiltigt omkring ; men ingen observerade honom i detta ögonblick. Knappt trettio steg ifrån honom stod en qvinna vid en tvättbalja; men hon var ifrigt sysselsatt med sitt arbete, och bredvid henne tycktes pojksvärmen hafva bildat en skytteförening, ty de hade försett sig med små bågar och pilar samt sköto dermed dels högt upp i luften, dels efter hundarne och hönsen, som de blixtsnabbt derigenom körde bort från gatan. Rafael hade under sin promenad åter kommit fram till det halfva sigillet. Nu stannade han derbredvid, och i det han med den ena handen slog dammet från sina byxor, lutade han sig ned allt mer och mer samt fattade slutligen med ett hastigt grepp det efterlängtade föremålet. Han måste visserligen dervid gripa i smut) Se H.-T. N:o 71.