Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1867, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. v Rådhusrätten. Eldsvådan vid Skolgatan. Sistlidne Lördag fortsattes vid rådhusrättens andra afdelning den förut i poliskammaren började undersökningen, angående . uppkomsten af eldsvädan den 15 sistl. Februari i timmermannen C. Olssons hus, 18 vid Skolgatan i Haga. Elden utbröt kl. 9 e. m. i ett rum, som innehades af fiskhandlaren Joh. Nilsson, men blef släckt, utan att vidare skada uppkom, än att en del klädespersedlar blefvo uppbrända samt väggar och tak i rummet kolade. Uppkomsten af elden företedde dock sådane antagliga tecken att vara anlagd, att poliskammaren remitterade målet för vidare utredning till rådhusrätten. . . Nilsson uppgaf att han i 2:dra våningen innehade en lägenhet af 2 rum och kök, till hvilka ledde från förstugan 2:ne ingångar, af hvilka blott den ena, den till köket, begagnades. IIan hade flyttat in i lägenheten den 1 sistl. Okt. samt sedermera assurerat sitt lösörebo. Denna första assurans hade han dock, såsom för låg, låtit förfalla samt, efter det han inköpt mera bohag, i ett annat bolag tagit en till 2,300 rdr förhöjd sådan. Han hade icke varit hemma den dagen då elden utbröt senare än kl. 1, 2 e. m., då han för en kort stund hemgått från fisktorget, i ändamål att på vinden hoplägga en pressänning. Vid samma tillfälle hade han jemväl en stund innevarit i rummen, men derefter bortgått och då stängt dörren till förstugan samt stoppat nyckeln på sig. Huru elden uppkommit kunde han ej förklara, men trodde icke att det skett genom olyckshändelse. Derefter hördes såsom vittnen: Timmermannen Elias Larsson och dennes hustru Anna Maria Larsson, hvilka om sjelfva branden icke hade något af vigt att berätta. Deremot uppgaf hustru Larsson, såsom förut i poliskammaren, att hon kl. !, 6 e. m. genom fönstret. sett Nilsson gå öfver gården, utan att hon dock kunde bestämma om han då gått upp i rummen. eller ut på gatan. Dagen var klar, så att hon, ehuru det var skymning, med full säkerhet igenkände honom. En annan, men nu ej inkallad person, enkan Beata Hedberg, med hvilken hon samtalat, hade äfven vid samma tillfälle sett Nilsson. Denne åter påstod med bestämdhet, det han ej varit hemma sedan kl. 1 2. Skorstensfejarelärlingen Ludvig Pettersson hade kommit gående å gatan, då han märkt att eld utbrutit i Nilssons rum. Han hade gått upp i våningen samt hjelpt till att sönderslå dörren. En sprutslang hade införts genom hålet å dörren samt elden efter en stund blifvit släckt. Han gick sedermera åtföljd af flera personer in i rummet, då de funno eld dels i några gamla trasor, hvilka legat å golfvet mellan en soffa och väggen, dels äfven i ett söndrigt bolster, som låg å soffan. Sedermera hade äfven eld anträffats på vinden i en skrubb, hvarest förvarades en mängd klädespersedlar. Elden märktes här vara anlagd i några spånor samt i sjelfva brandbottnen i der liggande sågspån. Denna skrubb innehades jemväl af Nilsson samt var vid tillföllet stängd, så att dörren måst sönderslås.