Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1867, sida 2

Sennor Aguila. Af Gberstäcker. ) (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — En ko hos Morbidos? frågade damen synbart smickrad af titeln sennorita, i det hon aftorkade sina löddriga armar och händer mot underkjorteln. — IIm, de tänka väl börja en boskapshandel efter de köpt kreatur, — der borta, caballeros, det lilla hvita huset straxt invid trädet derborta, der sadeln ligger. — Mety obligado, sennorita, sade Bertrand och helsade artigt från sin häst, hvarigenom han fullkomligt vann den svarta skönhetens hjerta. Det är det enda medlet, sade han derefter med en sidoblick på sin följeslagare, då de långsamt styrde mot det anvista huset, — för att obehindrad kunna passera genom detta ruskiga qvarter; yttersta höflighet mot samfundets stödjepelare, damerna, ty intet smickrar dem högre än då en hvit caballero helsar dem. Här äro vi nu således på ort och ställe, och nu försigtigt, min gosse, så att vi inte förderfva vårt spel redan i början. — Bara vi inte genast träffa på karlen, som jag har sett hos Deringeourts, sade Rafael, -— det kunde väcka misstankar. — Hm, ja, — det har du rätt uti, menade den försigtige fransmannen, — stanna du qvar hos hästarne, likasom angick sa) Se H-T NIiO 69