Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1867, sida 1

PREV eft. ON VANCE VV UVA m. 1421 (ROVERS SE( UTRIKES. TYSKLAND. Som bekant är, har det bekräftat sig att allianstraktater mellan Baden och Bayern å ena sidan och Preussen å den an lra verkligen blifvit afslutade den 17 och 22 Augusti 1866, således omedelbart före undertecknandet af freden i Prag, som skedde den 23 Augusti. Den bestämmelse, som finnes upptagen i fredstraktaten po till fördel för de sydtyska staternas itiska sjelfständighet, har således alltifrån början varit illusorisk, enär tvenne af lan red afs tex och Bad siv rier de mest betydande staterna i Sydtyskd, hvilka representera omkring 34 af hela ,, det sydtyska förbundets befolkning, an vid fredstraktatens undertecknande utat separatallianser med konungen af Preussen. De begge allianstraktaternas t är lika och lyder sålunda: Art. 1. Mellan II. M. Konungen af Preussen H. M. Konungen af Bayern (storhertigen af en) afslutas härigenom en offensiv och defenallians. De höga kontrahenterna garantera hvarandra ömsesidigt integriteten af deras territooch förpligta sig att, i händelse af krig, stäl a deras hela krigsmakt till hvarandras disposition för förenämnde ändamål. nArt. 2. Konungen af Bayern (storhertigen af Baden) öfverlemnar i sådant fall öfverbefälet öfver sina trupper till II. M. Konungen af Preussen. Art. 3. De höga kontrahenterna förbinda sig att för närvarande hålla denna traktat hemlig. -Art. 4. Denna öfverenskommelse ratificeras sam fred 17) tidigt med den under denna dag afslutade straktat, således senast den 3 (för Baden den September detta år. Traktaten är för Bayern undertecknad af v. d. Pfordten, och för Baden af dess utrikesminister Freydorff. Både det förra hen des: ran ljus llighällandet af dessa aktstycken och ammas offentliggörande just i närvade ögonblick kastar ett egendomligt på den politiska situationen i Tyskland. Det kan synas tvifvelaktigt huruvida Syd v Preussen eller de nämnde tvenne staterna hafva tagit initiativet till afslutandet af en sådan allians, men art. 3 synes tydligen angifva att traktaten kommit krig till stånd under förutsättning af ett ; med Frankrike, hvilket kunde bringa antingen Rhenpreussen eller Rhenbayern och sig Baden i fara. Man torde påminna att Frankrike just i Augusti månad bragte sina kompensations-anspråk på tal i B het lan terr erlin; möjligtvis har denna omständigpåskyndat en öfverenskommelse melPreussen och de tvenne nämnda stana, enär ju alla tre med sina vestra distrikter gränsa till Frankrike. Sedan en sådan traktat blifvit afslutad, kunde naturligtvis Bismarck med så mycket större efte stär rtryck gifva kejsar Napoleon ett bendt afslag på hans önskningar om en gränsreglering. Ånnu ett annat faktum från denna tid, som då väckte ett icke ringa uppseende, förklaras nu ganska lätt, nemligen den utvexling af höga ordnar, som egde rum mellan preussiska och bayerska utrikesministrarne. Att efter dessa föregäenden det icke kunde tagas ett enda för bun nu alli: allvarsamt steg från sydstaternas sida upprättande af ett sjelfständigt förd, ligger i sakens natur. Frågar man af hvilket skäl de hittills hemlighållna instraktaterna just nu komma i dagen, ligger det svar nära, att de äro beräknade Ä på att hämma den nationella rörelse, som senare tider gifvit sig tillkänna i Urankrike mot Tyskland. Då Preussen är den mah kt, som först framställt de nämnda aktstyckena för offentligheten, torde det äfven kunna vara grefve Bismarcks mening härmed att stödja den preussiskt sinn che nade furst JIollenlokes ställning i Minn, hvilken på sista tiden ansetts vara ganska vacklande. Det är för öfrigt alldeles icke sannolikt, att konungen af Bayern skulle hafva tillräcklig sjelfständighet att välja sig en minister efter egen smak, i strid emot Bismarcks önskningar. Bayern är lika mycket som de tyska småstaterna indraget i den preussiska ,, maktsfer der eön, och ett försök att lösrycka sig ifrån skulle uppenbarligen vara att utsätta detta land för samma öde som IIannover och Sachsen. Af fö handlingarne i nordtyska parlamentet förtjenar framhållas den polske deput eraden Häantals protest mot provenserna Posens och Westpreussens sullständig Ku ät ket a införlifvande i nordtyska förbundetniahe yttrade, att polackerna gladde sig fullbordandet af det tyska enhetsver, men alt han å sina landsmäns vägnar måste protestera mot den orättvisa, SUI en i tyskarne vore på väg att begå mot annan, lika berättigad nation, hvilken, lika väl som tyskarne, hade en nationel forntid, en tusenårig historia, en nationel rätt och, om Gud vill, en nationel framtid. I kunnen — så uttalade han sig — förstå och hafva hjerta för tyska intressen och önskningar, men icke för polska intressen och behof. Med hvil ken rätt viljen I just i detta ögonblick, då I aff nytt ctateckielr ornnundadt Hå na