Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1867, sida 3

Af dessa paragrafer tyckes tydligt följa, att ma I icke uppfyller allan rättfirdighet, om talöfningoch läsning af dansk-norska författare inskränks till en enda gång hvardera under läsåret, såsan i skedde förlidet år. då dessutom i 6:te klassen 1: I afdelningen enligt ärsberättelsen ingen enda tai söfning förekom trots skolstadgans föreskrift. 46. ,,Inbjudningsskrift innchåle äfvenlede säåtminstone hvart tredje år, en af rektor eller an nan lärare vid de läroverk, för hvilka den redo gör, författad vetenskap ig afhandling. Någoa sådan afhandling har, åtminstone i de: sista årsberättelserna (från och med år 1564) icke förekommit. 130 mom. 5. . Till lärjunge må utlåning (a böcker från särovercets bibliotek) ,ega rum p: någon lärares begäran och ansvar. Kan icke gerna, såsom här sker, uttydas så som skulle lärare personligen närvara vid biblioteket och af bibliotekarien uttaga böcker för lär junge, som sådana önskar låna; utan här synes åtminstone för oss, endast borgensförbindelse åsyftas. 17. ,Oberäknadt den tid, som erfordras att utom läroverket granska och rätta lärjungarnes skrifösningar, vare lektor, adjunkt och kollega förpligtad 0. s. v.t äraf följer, att det icke enlighet med lag och förordning, som en y ärare, i stället för att ,uwtom läroverket rätta lärjungarnes hemscripta, i lärorummet under de timmar, som är anslagna till undervisning, fullgör denna sin skyldighet och sällar eller rättare sagdt aldrig besva rar sig med att taga dem hem att der rätta den 53. Inom dessa bestraffi der vare varning och tilltal den lindrigaste bestraffningen. Vid fortsatt och svårare felaktighet må nedslyttning under medlärjungar, isning från lårotimmet, eller, med rektors begifvande, annan, till framkallande af den felandes ånger och blygsel lämplig, näpst användas. Lärjunge, som genom fo: tfarande okynne och sjelfsväld visat andra straff vara utan verkan, må, efter af rektor gifven varning för påföljden i händelse af ry förseelse, med lindrigare kroppsaga bestraffas. Denna vigtiga paragraf synes behöfva unprepas för tvenne af de vid esementarläroverket 2 tällda lärarne. Att rektor tolltat 51 10 mem. (-Ästundar lärjunge att bevista allmänna nöjen, begäre rektors tillåtelse) så, att äfven de, som önska att begagaa undervisning i dans, skulle anmäla sig hos henom, finna vi för år del oriktigt. Ilvarföre icke bef.lla dem, som önska taga privata lekti ner i latin, musik eber italienska t. ex, att också anmäla sådant hos rektor? . Med afseende på det förut sagda tillägga vi endast följande paragrat, den 97, som lyder: ,,Rektor vake öfver att lärare fullgöre sina skyldigheter, och att ibland lårjvngarne gudstruktan, sedlighet, flit och all annan god ordning befordras och iakttagas. Pvarje försummelse och öfver delse skall rektor, så vidt ske kan, rätta eller, efter omstördigheterna, hos Eforus anmäla. Till slut meddela vi följande rättelser i den årsberättelse om Göteborgs högre elementarläroverk, som utkom vid förlidet rs slut: Å sidan 12, rad. 19 och 22 uppifrån står : Talöfningar; läs: Talöfning (en enda gång under läsåret). Å sidan 12, rad. 23 uppifrån står: stycken ur dansk och norsk litterator; enda gång. Å sidan 13, rad. 9 uppifrån står: Cs, lib. 1— 11: 16; läs: Lib. I-—II: 16. Å sidan 13, rad. 17 uppifrån står: (Livius) 11: 32; 1 II: 32. Hvarjomte å sidan 13 under rubriken Kl. 7 Afd. 1 torde tilläggas: Cicero, Disput. Tusc. 1 Leken. O. 8. a. Af de förhållanden, som insändaren här ofvan vidrört, är det åbninstone ett, som förtjenar beaktas. Afven från andra håll har redaktionen förnuwnmit klagomål deröfver, att 53 8 i skolstadgan, hvilken för ifver vissa välbehösliga vilkor och inskränkningar för kroppslig agas användande, icke förhindrar ett par af lärarne att haadgripligen gifva luft åt ett häftigt sinnelag. Det är emellertid hr rektorns ovilkorliga skyldighet at tillse skolla; efterlefvaude vid det läroverk, i spetse för hvilket han blifvit stäkl — det är hans skyldighet gent emot lagen och äfven gent emot elementarläroverkets öfriga lärare, hvilkas humanitet för värfvat dem rättvisa anspråk på allmänhetens aktning och lärjungarnes tillgifvenhet — och man bör hoppas fördenskull, att dessa klagomål nu för sista gången låta höra sig. FR SLE FEN