Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1867, sida 2

tällda plankartan öfrer stadens utvidging finnes utlagdt, det andra i ordninzen, vester om blifvande Kungsportsaveyen, mellan Storgatan i nori och Stora Ållöegatan i söder, samt att kostnadsfritt ipplåta sådan plats till den areal, som ör ändamålet ersordras. — Innan detta 1 : . eeslut fattades, tillkännagaf hr Prytz, att han af rent ekonomiska skäl vore emot len föreslagna platsen och ville tillstyrka upplåtelse för ändamålet af qvarteret vid Hagakyrkan. Till sist beslutade Stadsf:e anmoda Drätselkammaren att bringa aftalet med Barclayska sterbhusdelegarne och hr Monkhouse till verkställighet samt att i öfrigt vidtaga de åtgärder, hvartill Drätselkammaren anser de nu fattade besluten föranleda. Andra ärendet på föredragningslistan var den vid sammanträdet den 7 dennes tillsatta serskilda berednings förslag till instruktion för stadens distriktsläkare. — På hemställan af hr Nyström, med hvilken en af beredningens medlemmar, hr Cavalli, förenade sig, remitterades det nyuppgjorda förslaget, för utlåtande, till Sundhetsnämnden. IIr Philipsson påpekade, med anledning af det föreslagna stadgandet, att distriktsläkarne hvarje vecka skulle till Sundhetsnämnden aflemna rapporter ver vårdade fattiga sjuka, det mera lämpliga i, att dessa rapporter blefve afgifna till förste stadsläkaren, samt beärde, att denna hans anmärkning måtte så åtfölja remissen till Sundhetsnämnden, hvilket bifölls. Drätselkammaren hade inkommit med utlåtande öfver styrelsens för härv. Arbetareförening ansökan om kostnadsfri upplåtelse af tomtplats till en för föreninsen behöflig byggnad. Stadsf:e beslutade, att detta ärende skulle bordläggas och de till detsamma hörande handlingar tryckas. Styrelsen för praktiska Hushållsskolan för flickor hade aflemnat årsoch revisionsberättelser för år 1866, hvilka handlingar bordlades. Hr Berger inlemnade en motion, som här i sin helhet återgilves: Under de senare åren ha, till en utsträckning m väckt uppmärksamhet äfven utom vårt same, tidt och ofta i stadens med trähus bebyggda rstäder, dertill jag äfven hänför Carl Johans rsamling, brandskador inträffat under sådana förhållanden, att man måst antaga desamma vara anstiftade af begär att åtkomma vinst genom brandskadeersättningar till beloppen öfverstigande len försäkrade egendomens rätta värde. Ehuru de fall varit få, då detta förhållande kunnat ådagaläggas, har dock allmänna omdömet, då orsaken till en brandskada ej kunnat uppenbaras, oftast velat spåra brandanläggning af vinstbegär, och vårt samhälle har fått uppbära skammen af att vara det, deri sådana brott talrikast förekomma. Hittills har likväl ej något blitvit tillgjordt för t motarbeta detta onda från det håll detsamma rst bör angripas, eller genom att undanrödja den anledning dertill man städse har skäl misstänka, eller tillvaron af brandförsäkringar till sådana värden att försäkringstagaren ej kan finna sig intresserad af att skydda sin egendom mot eldskada, utan snarare af att se densamma genom brand realiserad. Får man tro allmänna omdömet, som äfven i detta fall torde spåra sanna förhållandet, så lärer deremot ett högst betydligt ontal af dylika försäkringar finnas och sådana fortfarande afslutas med ett lättsinne, som är högst beklagligt och klandervärdt. Kunde man hoppas att försäkringagifvares efterlåtenhet skulle medföra men endas ör dem sjelfva, funnes ej skäl för handen att a frågan till en allmän angeläcenhet, men då erfarenheten visat att derjemte hvarje gång många oskyldigt få lida r försäkringstagarens brottslighet samt försäkringsgifvarens slapphet, och derjemte att samhället icke ens genom den dyrbara tillökning af dess eldsläckningzanstalter, som af nämnda förhällanden gjorts nödvändig, kan förebygga större utsträckning af brandskador, så att man ständigt kan frukta att en natt få se flera tusen personer husvilla och beröfvade utvägen för sitt nppehölle; — då inträder, enligt min äsigt, samhällets skyldighet att söka förskaffa sig en behöfl kontroll met frestelsen till ett brott, som, med afseende å följderna för samhället, är bland de vådligaste. lör en hvar med intresse för sitt samhälle måste let ock synas önskvärdt att kunna aftvä detsamma den fläck, man velat sitta derå vid omförmälandet af de antydda förhållandena i landets tidningar och i offentliggjorda berättelser. Ilär Annes ej i förhållande till befolkningen större anal brottslingar än annorstädes, men genom att bereda fördelar af brottet, kan man hvar sem helst framkalla sådana. Må man försöka sätta n gräns härför och må man på dem som genom förstånd eller lätt inne frammana mordbrännarne, iterkasta de beskyllningar mot samhället, som le oftast äro de första att framställa. Jag tilltror mig ej att kunna uppsifva huru len kontroll, jag afser, af fullt verkande beskafenhet må kunna åstadkommas, men jag hoppas ut då frågan blir bragt nader behandling hos Stadsfullmäktige, efter behörig utredning af sakcunniga personer, man skall finna en utväg att tminstone till någon väsentlig grad tillskynda taden den förde! jag afser. Derom är jag ätninstone fö ad att genom lämpliga framställingar man bör kunna bereda sådan ändring i reskrifterna för de inländska bolag, som nu bea de mesta kringarna i förstäderna, att den må vid vi ing af egendom, som till förkring anmäles, likasom vid fertfarande besigtingar derå, inrymmas full kontroll genom utedda ombud; och jag tror förvisst att tillvaron f sådana genom Stadsfullmäktige utsedda besigtingsoch värderingsmän, dem utländska försjk5EE