Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1867, sida 3

med naturen och dess skapare som landtmannens. IIvarje fåra han plöjer i jorden, hvarje handfull korn han kastar deri, hvad är det annat än en bön till höjden om välsignelse och äring! Och det är en andakt som underhålles, växer till med brodden, mognar med et och samlas med skörden in i hans hyddor. Och denna andakt skulle icke uppväga den officiella under murade hvalf! Men, heter det, värt it sver dessa helgdagar till hvila och 5 Ar det verkligen så, att vi behöfya det mera än andra folk, då bör det väl en gång för alla vera slut med vårt hån mot södern Tör dess verklighet, liksom med vår lofsång öfver nordens kraft; då ör det tid på att skalderna stämma om sina lyror. för att skipa bättre rättvisa mellan be A. Bl