Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1867, sida 2

Men innan öfversten anlände var det äfven nödvändigt att blifva yvitt dessa mindre kärkomna gäster, och han möjliggjorde det genom att bedja dem fördela sig i staden, och framförallt efterforska omständigheterna vid attentatet. Derefter skulle de återkomma och lemna honom underrättelser. — Till dess måste Desterres redan hafva besökt honom. Men Desterres kom icke; efter en timma återvände Juan synbarligen bestört. Nå, har du talat vid öfversten? utbrast Franco hästigt. — Ja, sennor, sade gossen halt högt, — men ... — Och kommer han? — Nej, sennor, stammade pojken; — han sade mig endast att han skulle kasta mig utför trapporna eller ut genom fönstret, ifall jag återigen visar mig i hans hus. Han har således icke kännt igen digi — Inte kännt igen mig? sade Juan sårad. — Huru ofta har inte Juan serverat honom chocolad! Inte kännt igen mig? Jo bevars, och han tycktes bli riktigt förskräckt, då jag kom in i rummet till honom, så hastigt såg han sig omkring öfverallt och ut genom dörren om ingen fanns i närheten. Franco hade lagt händerna på ryggen och gick med hastiga steg fram och tillbaka i rummet. Kanske hade öfversten rätt att han nu afbröt hvarje förbindelse med honom, ty huru lätt kunde det ej upptäckas i detta ögonblick, då hundradetals spioner voro i rörelse, och det kunde störta dem båda. Men de måste ju rådslå om vidare åtgärder, och detta var omöjligt