Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1867, sida 2

made några af de närmaste soldaterna, ty kaptenen hade med afsigt tälät så högt alt han kunde höras af dem. . — Ja, sade sergeanten, — om presidenten godvilligt går in derpå; men han kan inte tvingas dertill! — Det tänker heller ingen försöka, återtog kaptenen. -— Men klockan nio på morgonen i dag är stor ministerkonferens, hvarvid allt detta skall afgöras, och officerarne ville endast på förhand låta presidenten veta hvad de tänkte derom, så att han känner armens åsigt. Ett par lakejer störtade nu utför palatsets höga trappa och ämnade fly öfver gården, men ryggade förskräckta tillbaka, då de derstädes varseblefvo de uppställda, ehuru ögonskenligen fullkomligt fredligt sinnade soldaterna. — Det der ser just inte ut som en petition, sade sergeanlen, hvilken började fatta misstankar, — caracho! hvad betyder det? Inne i palatset small ett skott, och knallen hördes så underlig från de tillslutna gemaken. — Förräderi! ropade sergeanten, — man mördar vår president derinne! Herr kapten, för oss dit in! — Det kan jag inte, sade kaptenen, — ty det är icke min patrull; men ni missfar er. Gud vet hvad pistolskottet betyder. 7 Lönnmördare! ropade i detta ögonblick presidentens röst från palatsets platta tak, dit ban hade flytt i sin morgondrägt med en revolver i handen. — Framåt, mina raska soldater, rädda er general! — Anfäkta, mumlade kaptenen sakta för sig sjelf, — nu är saken känd! —