Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1867, sida 2

?ter hvarJe trågas SarskIlta art, således oberoende af all ,ledning, och detta är godt, våre partimän må säga derom hvad de vilja. UTRIKES. TYSKLAND. Den hannoveranske deputeraden frih. v. Miinchhausens, f. d. minister hos och förtrolig vän till exkonung Georg, tal i det nordtyska parlamentet har naturligtvis väckt stort uppseende, ehuru det sätt, på hvilket han angrep den preussiska regeringen, icke varit så skarpt, som man från åtskilliga håll påstått. Hvad den af Mänchhausen omnämnda öfverenskommelsen i Langensalza (den 26 Juni 1866) angår, så har just från den tidpunkten — då Hannovers inkorporation i Preussen blef proklamerad — i brochyrer och tidningar en häftig strid varit förd angående denna öfverenskommelses betydelse, i det från preussiska sidan påstås, att traktatens bestämmelser blifvit upphäfda genom fredsslutet i Prag, som helt och hållet förändrade den politiska situationen, hvaremot från den hannoveranska sidan invändes, att ett sådant förbehåll icke är gjordt vid traktatens afslutande i Langensalza, samt att specielt de hannoveranske officerarne varit garanterade en helt annan ställning, än den som påtvingats dem af preussiska regeringen. ÖSTERRIKE. Enligt telegram från Pesth hade der den 9 dennes inträffat ett meddelande till ungerske inrikesministern, att kejsar Frans Josef den 12 skulle inträffa i den ungerska hufvudstaden. Med anledning deraf hade flera komiter blifvit tillsatta, för att anordna ett festligt mottagande af kejsaren. Enligt det antagna programmet skulle samtliga ministrarne, begge kamrarnes medlemmar och de högsta autoriteterna mottaga kejsaren utanför staden, för att eskortera honom. i festtåg till slottet. Samma afton skulle hela Pesth illumineras, den 15 skulle en stor militärrevy hållas, o. s. v. Ändamålet med kejsarens resa är icke att låta kröna sig, utan endast alt taga ed af de ungerska ministrarne. Den , cisleithanska ministeren, d. v. s. regeringen för de tysk-slaviska länderna; har omsider blifvit konstituerad. Det förra statsministersembetet för hela riket, som sist innehades af grefve Beleredi, har naturligtvis blifvit upphäfdt. Grefve Taaffe har, genom ett kejserligt reskript af den 8 dennes, definitift blifvit utnämnd till inrikesoch baron Beke till finansminister. Valet af kultusminister är ännu icke gjordt, enär de nationella och konfessionella stridigheterna göra denna post ytterst svår att tillsätta. Till högste kommenderande general i Böhmen har regeringen utnämnt f. d. utrikesministern grefve Mensdorff. Riksrådets förestående session är ytterligare uppskjuten, nemligen till den 1 Maj. ITALIEN. Kabinettet Ricasoli har i de hittills kända valen vunnit en afgjord seger. Valstriden har likväl varit het; af 156 ballotager behöll regeringen segren öfver oppositionen i 108. Af 244 val hafva regeringens kandidater segrat i 174. Det är nu en afgjord sak, att prins Amadeus skall förmälas med den unga och rika furstinnan della Cisterna; förmälningen skall ega rum den 19 dennes. Den blifrande prinsessans hofstat är redan utsedd. Straxt efter förmälningen skall det höga paret begifva sig till Neapel. Mellan preussiska och påfliga regeringarne har uppkommit en konflikt, med anledning af en etikettsfråga, som likväl kunde hafva allvarsamma följder. Den preussiske ambassadören i Rom frih. v. Arnim skulle för kort tid sedan göra besök hos kardinal Antonelli och begaf sig till honom i vagn, förspänd med blott en häst, men blef, då han skulle köra in på gården, tillbakavisad af en utaf kardinalens tjenare, som gjorde honom uppmärksam på, att vagnar med en häst icke finge inkomma på vatikanens gård. Då Arnims kusk icke förstod italienska, måste den preussiske ambassadören sjelf parlamentera med den på post stående schweizaren, som emellertid likaledes, under hänvisning till de bestående föreskrifterna, hindrade honom att köra in. I förargelsen vände Arnim om med sin enspännare och begärde straxt efter sin hemkomst uppIpsning af kardinalen om förhållandet samt fordrade, det tjenaren skulle afstraffas. Antonelli svarade emellertid, att ceremonielet icke kunde förändras; att tjenaren hade gjort sin skyldighet, samt att ingen anledning förefanns att bestraffa honom. Då emellertid den preussiske ambassadören ingalunda var tillfreds med detta svar, inrapporterade han saken till Berlin, hvarefter han lärer hafva mottagit befallning att oförtöfvadt fordra upprättelse eller begära sitt pass. Enligt berättelser från Rom lärer denna riksvigtiga sak vara på god väg att ,,på fredligt sätt biläggas. FRANKRIKE. Man talar om en vidt omfattande amsti för pressförbrytelser, hvartill den Liserlige prinsens födelsedag (don 16 Mars) skulle gifva anledning! Girardin skulle naturligtVIS vara innesluten i denna ti. Då kejsaren nyligen besökte theatre lyrique hade han den förargelsen, stt många åskådare höllo tidningen iberi framför sig. belöningen för Lamartine finner sa r i lagstiftande församlingen. hjäl DOSA föra förda att, för att j poi ur nödställda belägenhet, erbjada honom en ärlig lifräntå af 50,000 rar es. amartine, härom tillfräad, sade sig icke vara hulpen dermed. Å motlserna till förslaget om nämnde naKUA öwng det: ,L få z AR pf ee .onat eller försvarat sitt 8 det berömdt eller, upplyst Ä ifr t det almänna nhet, allt Iuten af de gjorda gaar äfven a