— Barnsligheter, brummade kaptenen, i det han tömde sitt glas i ett tag. — IIa ni någonsin nedvältat ett stenblock frän ett högt berg? Först är det ett strängt arbete innan man får blocket lossadt och rörligt; det vill ej vika en tum, ligger tungt som bly, och alla måste gripa tag för att rubba det; — men sedan det väl kommit i gång och uppnått branten, så försök att bejda det den som kan! Fatta tag, och ni få se huru det kastar undan allt och störtar sig hejdlöst uttör branten! Nej, mina unga vänner, vi kunna sätta klippan i rörelse om vi gemensamt anstränga våra krafter, men sedermera måste vi låta henne gå som hon viil, annars rycker hon oss med sig i djupe. — I det fallat, sade en annan, som hitintills legat tigande pa en soffa och rökt sin cigarr, — tror jag det vore klokast att låta klippan ligga der hon ligger, utan att anstränga oss sjeltva. — För sent, sade den unge mannen, dr ar mm ar