Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1867, sida 3

arbete, som kan sluta 1 Seger, men som li. också kan sluta förfeladt och krossadt. Ingenting är obarmhertigare än att tanklöst hjelpa en ung konstnär fram på enj bana, till hvilken han icke har inre kallelse, eller till hvars tillryggaläggande hans kallelse ej är nog stark; det är att offra på fåfängans altare ett lif, som kunde blifvit nyttigt för samhället på handtverkarens och borgarens plats, men som, stäldt på konstnärslifvets törnefulla bana, endastj. sjelft förspilles och riktar dilettantismens verld med arbeten, som hellre borde blifvit ogjorda. Det finns blott ett obarmher-;, tigare i denna riktning, och det är att icke räcka den begåfvade unge konstnären en hjelpande hand, för att leda honom fram på den bana der hans lycka och hans sanna lif finnes — att för alltid skära den unga geniens vingar, då man med en ringa hjelp måhända kunde öfverskära de band, som fjättra dem. Det är sålunda en samvetssak af djupt allvar att anbefalla eller att arråda ifrån att förskaffa en ung konstnär medel för hans vidare utveckling. — Det är med vigten af detta erkännande på mina skruldror jag nedskrifver dessa linier, på det att de må hafra den verkan, de enligt sin natur måtte kunna utöfra — ringa blir den väl i alla fall. En ung medborgare af detta samhälle har i dessa dagar på härvarande börs exponerat ett skulpturverk, — en ung konstnärs första arbete. Det skulle vara en lätt; sak att påpeka en hel rad af fel, oskiljaktiga från den börjande konstnärens verk, hvilka vidlåda , Heimer och Aslaug — disproportioner i Heimers kroppstormer, brist på barnslighet i flickans hållning, uttryck och form — m. m., men dessa fel äro ej väsendtliga med afseende på hans konstnärskap — vi kunna subsumera dem under en enda kategori: de bero icke på bristande förmåga hos den unga adepten, utan på den omständighet, att han ännu saknar hvad man i högre mening kallar skola, han saknar studiet af naturen och antiken, den enda skola, som kan befria honom från de tel, hvilka måste vidlåda en nybörjares arbete, sålänge han ej har: varit i tillfälle att idka dessa djupare studier. Så t. ex. är jag öfvertygad om, att Börjesson ser lika väl som jag och alla, som åskåda hans arbete, att Heimers hufvud; är oproportionerligt, — att under det i naturen menniskosiguren utgör 7 a 72 husvudlängder, utgör denna figur ända till: 9 hufvudlingder — men konstnären har uppenbarligen trott, att detta hufvuds litenhet skall höja figuren, och en aning; om ett liknande förhållande hos antikerna!. har fört honom in på den allravådligaste afväg: att lemna naturen, för att vinna en effekt. Antiken och naturen stå ej i strid med hvarandra, men konstnärens brist på 1 kännedom om antikens sanna väsende har missledt honom; hade han sett antikens : bästa verk, skulle han aldrig trott sig kunna hinna målet på denna väg. Detta till ett exempel på, att han behöfver se naturen och antiken, att han måste ut— både i detta ändamål och för att fylla sin själ med hela d-t stora innehåll, som lifvet vid verldens klappande hierta gifver konstnären, måste ut för att lyssna till : lifvets stora pulsslag och se, hur andra konstnärer begagna lifvet för konsten. Men detta är icke nog för att visa, att han bör understödjas på konstnärsbanan — har mannen verkligen så stora anlag, att det är värdt att understödja dem? Det är min orubbliga tro, fastän jag icke känner hvarken hr Börjesson sjelf eller något annat hans arbete än det här nämnda, att han förtjenar i hög grad att uppmuntras och framhjelpas i den konst, som — icke han har valt åt sig, utan som har utvalt honom för sig. . Det hrilar öfver den ostanämnda gruppen en sådan fläkt af sann konstnärlig åskådning, och cn så frisk poetisk uppfattning, att vi ej tveka — trots det an-, svarslulla i saken — att säga: den mannen skall fram — och hjelper man honom: icke fram, så hjelper han nog slutligen: sig sjelf fram — men måhända under en strid, sem blir så svår, att de resultat han då kommer att lemna för sosterlandets konst blifra små i förhållande till hvad han kan frambringa, om man istället för stenar räcker honom bröd. Ansvaret härför hvilar i någon mån på det samhälle som han tillhör, och det är för att göra 1 min ringa mån hvad jag kan, att jag har vågat i dessa linier framhålla, att Börjessons konstnärliga begåfning är såvidt framträdande, att man är skyldig räcka honom en villig hand på den började konstnärsbanan. Den har törnen nog i sig sjelf. måtte vi räcka honom erkännandets rosor! L. D. : Stockholm. Törordnunde. Generaltullstyrelsen har fransporterat och förordnat tullinspektoren C. I. Leiman att vara tullinspektor vid Klinte å Gotland. — Censorer. Att i egenskap af censorer öfvervaka innevarande års afgångsexamen vid de elementarläroverk, chefen för ecklesiastik-departementet kommer att bestämma, har K. M:t den 18 sistl. Januari förordnat professorerna vid Upsala universitet P. J. Petersson och C. A. Hult