Blandade ämnen. Krinolinen är död i Köpenhamn! skrifves i Lunds Veckoblad. — ,.Död? och hon slår ned ögat och med en vemodig blick tar hon liksom afsked från detta pansar, hvari hon under många år vunnit sina bästa segrar. — ,.Död? — Men det var en alltför vigtig nyhet att icke behandlas med all möjlig gard och med en historieskrifvares fulla allvar och noggrammet. Alltså, så gick saken till: Det var på tredje vintern sedan Dannevirke utrymdes — liksom då, så äfven nu i Februari månad — en afton i ett herrans väder, som der var stor konsert vid hofvet. 300 voro inbjudna, både qvinnor och män — och allesamman voro de af en viss rang, och täckeliga voro de att skåda. De stora stjernorna tindrade granneligen som solar på de guldbroderade uniformerna, och diamanterna blixtrade i kapp med de spelande ögonen. Men den ena såg på den andra, de sågo på drottningen och sig sjelfva, och lite hvar knep sig i armen och frågade: År detta verkligen du sjelf? Och pappa såg på mamma och mamma såg på dottern, och på mången äk kammarduksnäsduk föll denna afton en hemlig tår, ja saken lät sig icke längre fördölja: drottningen hade lagt af krinolinen, och hofvet hade följt drottningens exempel, och .Amaliengadeihade följt med hofvet, så att på hela hofkorserten fanns icke en enda fågelbur. Frid vare med dig, stackars krinolin! En jordkule-innevånare. En personlighet, som vida omkring vunnit en viss namnkunnighet, nemligen jordkule-innevånaren Sten-Lars. har nyligen aflidit vid 67 års ålder. Under mellan Kallundborg och Raklör. För ett år sedan bröt han sitt ben genom ett olyckligt fall, då han en dag hade fått alltför många glas bränvin, och blef till sin stora sorg inl på fattighuset för att ligga på kur. Sednare såg man honom gå omkring på kryckor, men hans helsa var bruten af den långa fastan på sjul et och han nödgades ännu en gång lemma sin kära jordkula för att begifva sig till fattighuset. Ett regelbundet lefnadssätt var honom motbjudande, och under alla de år han bodde i kulan var det mycket sällan man kunde förmå honom äta varm mat, hvaremot han med största begärlighet åt allt slags rått kött, ja han försmådde icke att uppgräfva döda hästar, hvaraf han, när han fick reda på en sådan, hade mat för långa tider. Han kunde ett ofantligt qvan.um bränvin, och hvarje skilling, han genom korgflätning eller medelst frivill gåtvor af de många besökande erhöll, blef straxt omsatt i flytande varor. Illustreret Tidende för den 18 Juni 1565 innehöll en teckning af denne person, efter ett fotografiporträtt, jemte en beskrifning öfver honom. Det säges att olycklig kärlek vållade att Lars drog sig tillbaka från verlden till sin jordkula.