Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1867, sida 3

IR OS UTRIKES, TYSKLAND. I nordtyska parlamentets Lördagsmöte började första behandlingen af förslaget till förbundsförfattning, och detta fortsattes om Måndager. Bland dem som talade för förslaget utmärkte sig Åiteslen genom ett långt föredrag, i hvilket han framböll nödvändigheten af Nordtysklands fasta konstituerande, likväl icke på absolutismens, utan på den konstitutionella statsrättens basis. Det som isynnerhet förmådde honom att understödja förslaget, under förbehåll af nödvändiga förändringar, var det tydliga erkännandet af, att endast en snar: förening mellan Nordoch Sydtyskland; kulle vara i stånd att gifva Tyskland nödig säkerhet gent emot utlandet. ,,Konungen — så yttrade Twesten — har riktigt nog yttrat i sitt throntal, att konstituerandet af ett enigt Tyskland icke har någon offensiv betydelse, men i det öfriga lUnropa är man af annan åsigt. Den i Frankrike rådande förbittringen är icke endast en följd af fransmänmens kränkta nationalfåfänga, utan tillika af fruktan för, att Tyskland kan blifva en uggressiv ma Jag tror det icke; men det bästa sättet, på hvilket vi icke endast kunna befria vår granne från hans fruktan, utan tillika beröfva honom möjligheten åf att uppträda mot vår enhet, med utsigt till framgång, skall vara att göra Tyskland så starkt, att det kan tillbakavisa hvarje anfall. Den del af förslaget, som angår sastställandet af en 10:årig normalbudget för mi litära utgifter till ett belopp af omkring 66 millioner thaler, kunde Twesten och hans parti icke understödja, enär preussi ska deputeradekammaren derigenom skull beröfvas sin vigtigaste rätt. Detta bevil jande skulle vara så omfattande, att regeringen tillochmed under kritiska förhållanden icke behöfde inhemta parlamente samtycke. Under åren 1533—45 hade den preussiska militärbudgeten endast uppgått till 26 millioner; under 1853—57 till omkring 28 millioner; under åren 1962—65. (Bismarcks minister) hade den deremot stigit till 41 millioner, och slutligen år 1S67 till 54 millioner, utom 12 millioner från de allierade länderna. Af talarne mot förslaget var Waldeck den mest framstående. Från vensterns sida uppträdde vid Lördagsmötets slut Ieoslsten emot förslaget: han fann det betänkligt, att konungen af Preussen, enligt 64, som förbundsfältherre kunde förklara hvarje land, således äfven Preussen, i belägringstillständ och suspendera alla borgerliga rättigheter. Under den i Måndagens möte fortsatta behandlingen af författningsförslaget yttrade sig Minchhausen (från Hannover) på det skarpaste mot preussarnes framfart i Hannover. Bismarck tillbakavisade energiskt dessa beskyllningar, hvilka bland annat gingo ut på att Preussen skulle hafva brutit öfverenskommelsen i Langensalza. Ministerpresidenten beklagade, att exdrottningens af Hannover hof på Marienburg var en härd för lortsatta intriger, och tillade, att konungen af Preussen redan hade befallt att a ett slut härpå. Den minister — yttrade han — skulle vara en förrädare, som icke begagnat tillfället, för att aflägsna en så illasinnad dynasti, som den welfiska. Utmana oss derföre icke på detta område. I ären oss icke der vuxna! FRANKRIKE. Kejsar Napoleon har ånyo i dessa dagar visat den engelska nationen en af de små uppmärksamheter, hvarigenom han ständigt lägger i dagen sin vänliga sinnesstämning för densamma. I underhusets möte d. 7 d:s meddelade lord Stanley, att franske kejsaren tillsändt drottning Vetoria en skrifvelse, i hvilken han beder henne som present emottaga fyra statyer af Ilenrik II, Tuichard Lejonhjerta, Elecnor af Guienne och Isabella af Angonleme, hvilka äro uppställda i kapellet uti kontevrault. Anbudet har naturligtvis blifvit mottaget, och dessa statyer, som förs ö ÖT 7