ut genom Räfholmesund och in genom Klipphamn Vädret var nu herrligt, vinden hade vändt sig. mot nordost syntes ännu några svarta moln, i hvars midt den vackraste regnbåge, jag någonsin skådat, visade sig. Vi landade vid en klippig udde af Wargö, hvarest vi helt förnämt intogo vår middag klockan 6. Sedan kaffet är intaget, Höjer man derpå behaget Med en liten god likör, Skickar bort sin kaffekanna, Tänder så en fin Havanna För att njuta som sig bör. Dock helt snart sig solen sänker Och till ett farväl oss skänker Herrligaste sceneri; Ouverturen till dLetsamma. jungs i aftonrodnaens fla nma Utaf lundens musici. Nu farväl hvarann vi sade, Och så ut från klippan lade Vi med våra snäckor små. Än ett hviftande med hatten, Och sen öfver skilda vatten Styr en hvar att hemmet nå. AH.