Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1867, sida 2

rättigade till bortlottning, bifölls utskottets afstyrkande betänkande. Med anledning af två utaf hrr Johan Erikzon och Åstrand väckta motioner hade samma utskott i betänkandet n:r 5 hemställt, dels att föreslagen inskränkning i den nu lofgifna tiden för jagt efter tjäder, orre och hjerpe icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda, hvilket bisölls, och dels att giller eller snaror icke må för det vildas fångande begagnas utom Norrland, och der endast under eljest för jagt lofgifven tid -hvilket afslogs med genom votering afgifna 68. röster mot 60, sedan likvisst förslaget blifvit ändradt derhän, att i stället för ordet Norrland de särskilda norrländska länens namn och Dalarne blifvit insatte. Andra kammarens tillfälliga utskott n:r 6 hade i sitt betänkande n.r 2 i anledning af hr Borgs motion föreslagit, att riksdagen måtte anhålla, det Kgl. M:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida skyldigheten för skeppare 3å inrikes gående fartyg och båtar att, vid inseglande genom någotdera af inloppen Furusund, Södertelje, Sandhamn eller Dalarön, der lägga till för undergående af tullvisitation, må kunna helt och hållet eller till någon del upphöra. I en reservation hade hr C. Ir. Carlson, emedan denna fråga vore af en allmän karakter, föreslagit samma åtgärd, men med afseende på tullstationer i allmanhet, belägna utanför destinationsorter. På yrkande af hr Bergström m. fl. bifölls yrkandet i denna reservation. — Under öfverläggningen härom framställde grefve Posse till talmannens afgörande, huruvida proposition på denna fråga numera kunde framställas, sedan K. M:t genom utslag förklarat det val ogiltigt, på grund af hvilket motionären, hr Borg, innehaft sin plats såsom riksdagsman i kammaren. Hrr Witt och Rosenberg erinrade, att denna omständighet var utan all betydelse för framställning af proposition i frågan, ty skulle den vara till hinders, så borde ock alla de beslut, i hvilka hr Borg deltagit, vara ogiltiga. Talmannen fann icke heller någon betänklighet vid att framställa proposition. Derefter föredrogs och bifölls statsutskottets memorial n:r 28, hemställande att riksdagen ville, genom skrifvelse, hos Kgl. M:t anhålla, det föreskrift måtte kammarkollegium meddelas att vid hvarje års slut till Kgl. M:t inkomma med fullständigare tabellariska sammandrag öfver utarrenderade kungsgårdars och öfriga kronolägenheters förvaltning än hittills, för att i vanlig ordning statsutskottet delgifvas. Likaledes bifölls berillningsutskottets i betänkandet n:r 7 afgifna afstyrkande till några af hrr Fahlander och Ilellerström föreslagna förändringar i gällande tulltaxa. I utlåtandet n:r 7 hade bankoutskottet föreslagit att texten å rankens sedlar skulle i så måtto örändras, att ,,Sverges rikes ständers bank. skulle utbytas mot orden Sverges riksbank. Benämningen ,Sverges bank. förordades deremot af hr von Troil, emedan första kammaren redan antagit denna benämning; af grefve Posse, emedan denna benämning bättre skulle förstås utrikes, der man var van vid dylika benämningar såsom Englands bank, ,, Norges bank: o. s. v. och derföre skulle bidraga att stärka vår kredit utomlands, samt emedan grundlagen intet hinder lade deremot, då deruti icke mindre än fyra olika henämningar på bankens sedlar förekomma. IIr De Mare beklagade, att andra kammaren alltid komme efter den första med sina beslut, då det borde ara tvärtom, och protesterade mot den uppfattningen, att första kammarens beslut skulle inverka på besluten i den andra. Ilvad sjelfva saken beträffade så betviflade tal. (ett trifvel som äfven af andra talare yttrades), att fyra benämningar på banken funnes i grundlagen: så mycket vore dock säkert, att benämningen Sverges riksbank oftast funnes der och på alla de ställen der det hufvudsakligen var fråga om banken. Det svenska namnet på sedlarne skulle tvifvelsutan, om det blefve bestämdt till ,,Sverges riksbank, förstås af svenskar och måste öfversättas för utländningar. Hade man kunnat, såsom i hörnet på de nuvarande sedlarne, öfversätta benämningen ,.rikets ständers banks sedlar med ,.Schwedische banknote o. s. v., så kunde det utan trifvel ock låta sig göra med benämningen Syerges riksbanks sedlar I samma syfte yttrade sig ock hrr Lönnberg, Lindström, Carl Ifvarsson och frih. Schultzenheim, hvilken i ts till flere andra talare icke ansåg för en råga, huruvida man följde eller icke följde busdlagens tydliga ord. Utskottets förslag biölls. — Likaledes bifölls samma utskotts utlåta :r ÅL, i hvilket blifvit hemstäldt, att hr Walenbergs motion, angående myntfotens bestämmanle i guld, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Vidare föredrogs och bifötls utan diskussion agntskottets utlåtande n:r 39, innehållande, med inledning af en utaf hr A. Rydberg väckt motion, örslag till ändring i gällande lag angående giftoätt. Detta förslag innehåller hufvudsaklilö, som fyllt 25 år, stånde ej under giftofaders och moders samtycke såsom vilkor äktenskap må ej gälla i afscende på mö, som t 25 år; tader och moder ega ej, såsom nu, nligt 6 kap. 1 5 giftermälsbalken, att göra mö u.lös, som vid ofvan angifna ålder ingår äktenap, utom i de fall som i 2 af samma kapitel Oomsörmål AAA — — 114:424