Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1867, sida 1

——ä— — — togos af senierna. De sistnäm ade bemäk tigade sig naturligtvis de vapen, som fan nos på polisstationen, och, framryckande till Glencullen, tvingade de äfven det der varande polismanskapet att gifva sig, hotande att i annat fall skjuta de förut till fängatagne 1 konstaplarne. Men der mest betydande striden var vid Kilmallock I poliskasernen der utgjordes besättningen al 11 man, mot hvilka 200 fenier gjorde anfall och gåfvo eld. De 14 försvarade sig i 3 timmar, under hvilken tid de anfallande beskötos från fönstren. Slutligen kommo 10 poliskonstaplar till understöd, och senierna drefvos tillbaka, lomnande efter sig 2 döda. Af postonstaplarne blef en smad. Under striden syntes befolkningen sympathisera med fenierna. I Dragheda veko de feniska banden, 1,000 man starka, tillbaka, sedan dervarande poliskonstaplar aflossat 2 salvor. De sista sammandrabbningarne egde rum i Kilfeacle (Limerick) och Clommel; på förstnämnde ställe dödades en tienier, 2 sårades och 31 togos till fånga. Ett telegram från Dublin af den 8 d:s lyder sålunda: ,Jernbanan till Cork är öppen. Från Kilmallock äro 13 fångna senier transporterade till Limerick; flera äro sårade och 3 döda. Sedan i går afton har i tet anmärkningsvärdt förefallit. I Dublin, Cork, Limerick och Watersord ga na är allt lugnt. Utt annat telegram, afÅstindt sednare samma dag, lyder så: , Felegrafunderrättelser komma från alla delar af Irland. Intet af betydenhet har föresallit. Från många distrikter omtalas flyktande fenier, eftersatta af militär ech polis. En mängd bortkastade vapen äro påträffade. I underhusets möte den 7 dennes riktade Layard en fråga till utrikesministern, huruvida han icke skulle kunna förelägga issa depescher från ryska regeringen till ryske ambassadören, angående orientaliska frågan, och om hvilka depescher engelska regeringen erhå!it kännedom. Dessutom tillfrågades utrikesministern, huruvida han kände till en skrifvelse från ryske kons n i Belgrad till serbiska regeringen, i hvilken skrifvelse skulle hafva förekommit söljande uttryck: Ryssland är helt och hållit obenäget att uppskjuta den orientaliska frågan till obestämd tid. De kristna må befria sig genom vapnens bruk, om de det hanna. Ryssland skall inskränka sig till att öfvervaka, det de utländska makterna icke inblanda sig i kriget mellan Porten och dess undersåter; och skulle en sådan inblandning ega rum, så skall Ryssland sig nödsakadt att faktiskt öfvertaga de kristnas försvar. tyssland önskar alt se Turkiet i Europa ersatt genom tre förbunvdsstater: Serbien, Rumänien och Grekland, hvilka skulle hafva en centralregering i Kontantinepel. Lord Staniey förnekade k: medom om de förstnämnda depescherna; den sistniimnda hade han för kort tid sedan fått förtroende om, men korrespondensen härom kunde icke söreläggas. En af Englands mest framstående anatomer, som äfven i utlandet haft stort rykte om sig, professor Goodsl i Edinburg. har allidit 53 år gammal. TURKIET. kiska tidningen .,Presse af den vill veta, att Ryssland förklarat i princip godkäma Frankrikes förslag, et Porten skulle aftrida Kandia samt en stor del af Thessalien och Lpirus, men St Österri 3 dennes inser det ningen af vndsaken itiska em ning skul a endast som en början till lösden orientaliska frågan, der ,,hufförbliv rajahs borgerliga och poancipation. Enligt samma tide England hafva förklarat, det Frankrikes förslag är liktydigt med tillinetgörandet af 1556 års fördrag, hvarföre le fortsatta bemödandena att tillvigabrinza enighet i denna pankt icke ännu lemsat Wägot resultat i London. Som man et, har det i ett telegram yttrats, att rankrike, England och Ryssländ nu äro allkomligt eniga i dea orientaliska frågan. PORTUGAL. I den portugisiska ötre kammaren pärkar man en strängare statshusbållning n någorstädes, hvilket han finner af 1ölonde anförande, som Miguel (vToris nyigen hatt: .I detta jernvägarnes och telerafernas tidehvarf behöfs hvarken någon iplomatisk kår, ej heller några ambassaörer vid de utländska hofven. Utrikesninislern kan sjelf begifva sig till de läner, der hans närvaro är nödig för lösninn af internationella angellägenheterlär är allvarsamt ifrågasatt en besparing, om icke ännu varit väckt i något lands epresentation. EGYPTE Vice konungens a ade anspråk, som b ultanen, gå ut på: Ilioner fö expediti Egypten ofta omtaifvit. framställda hos 1) ersättning af 20 onen till Kandia; 2) ättighet för vice konungen att antaga tie al Aziz; 3) rättighet att afsluta hanelsfördrager; 4) rättighet att efter godycke öka armöen:; 5) rättighet att utdela rduar. och 6) rättighet att hafva ambaslörer vid de utländska hofven. Porten irer vara benägen att medgifva de anpråk, som punkierna 3, 4 och 5 innefatta, sen motsätter sig på det högsta de öfriga AMERIKA.