Article Image
bostad kl. mellan 7—8 och gick derifrån kl. 31 Hon hade den aftonen icke funnit honom under: lunda till sinnet än han vanligtvis brukade vara. Enkan Lovisa Wibom: Wahlhjelm hade bott hos henne i sex veckor. Han kom vanligtvts hem å aftonen kl. mellan 9 och 10. När han hemkom berörde qväll, frågade hon hvad klockan var, i då han svarade 1, 10, men som hon icke har nåI got ur kan hon ej säga hvad klockan kunde vara. Dahlbjelm lade sig och som hon tror somnade. Någon stund härefter väcktes de genom bultning å dörren. Det var Helgesson, som ropade åt Dahlhjelm, att det brann hos Olsson. hvarför Dahlhjelm borde gå dit och berga Olssons saker. Dahlhjelm tackade, klädde sig och skyndade ut. Målarelärlingen G. O.-Wibom låg tillika med modren i samma rum som Dahilhjelm. Denne brukade komma hem på aftnarne ki. 9, 10 eller 2I1. Nyckeln var tillgänglig för Dahlhjeha derigenom att den hängde utanför dörren. Då Wibom lagt sig kl. 7 den nämnda qvällen, vet han, ej vid hvad tid Dahihjelm hemkom berörde afton. Wibom vaknade först genom IIelgessons bultning å dörren och börde sedermera denne underrätta Dahlhjelm om branden. Olssons svåger, handl. Hunsson, anmäldes af hans hustru vara sjuk, så ati han icke varit uie sedan Januari månad, hvarför han nu ej kunde infinna sig vid törhöret. Hon berättade, att brodren ifrågavarande afton kommit in i deras salubod vid åttatiden och begärt att få stanna öfver natten, medan skomakaren Hellberg skulle laga hans påhafda stöflor. hvilket hon medgaf. Nar kon vid niotiden stängde boden begäfvo båda sig ofvanpå till mannen, der de lägo alla tre i samma rum. Frampå natten vaknade hon genom larmskotten och väckte mannen samt brodren, hvilken sednare gick med henne in i ett annat rum. hvarifrån mån har bättre ntsigt. Eldsvådan tycktes vara i Djupedalen vid skansen Kronan. Genom den stora branden i Masthuggsbergen. icke långt från deras bostad, hade hon af skrämsel blifvit nerssvag, så att hon alitid sedermera vid dylika tilfällen häftigt upprördes, hvilket äfven nu inträffade vid larmskottens aflossande, men då hon fick se att elden icke var i grannskapet tackade hon Gud, som äfven denua gången afvärjt faran från deras hem. Skomakaren A. V. Hellberg och hans bustru, hvilka bo å nedra botten i Olssons svågers, handlanden Hanssons hus, meddelade, att Olsson inkommit till dem vid s-tiden på aftonen och anmodat Hellberg att laga hans stöflor, hvilka borde vara färdiga till klockan 7-—8 på morgonen, enär Olsson vid den tiden måste vara i Haga, för att passa på beställning å likkistor. Hellberg losvade detta och Jånade Olsson ett par tofflor ar sönderskurna stöflor, hvilka tofflor Olsson tog på sig. Elter att ha pratat ungeiär 10 minuter med Hellberg, gick Olsson in till systern i bodkammaren, då Hellberg börde honom begära att få sianna öfver natten hos henne, dertill hon samtyckte. Härpå begaf Olsson sig till sin svägerska i samma hus, en madam Jobansson, för att som Hellberg sedermera inhemtat få några knappar i roc ken, hvilket hon ätven lärer gjort. Deretter gick Olsson tillbaka till systern och när hon stängde boden följdes båda upp till Hansson, som var ofvanpå. Emellertid förehade Hellberg annat arbete till klockan 11, då han lade sig. IInstrun hade under tiden gått till sängs. Medan de vero vakna hördes ingen gå i Hanssons rum, som är ofvanpå Hellbergs, efter klockan half 10, utan allt var der tyst; men då trappan till Ianssons lagenhet icke är belägen nära Ilelibergs rum kan man der icke höra nä rågon passerar densamma, hvarför makarne Hellberg icke visste om någon under natten gått från Hanssons rum. Under natten väcktes makarne Hellberg af Jarmskotten. Foljande morgon steg Heliberg tidigt upp och lagade Olssons stöflor, hvarelter han begaf sig ut ör att uträtta några ärenden. När han kom tillbaka omtalade hustrun, att Olsson klockan mellan 10 och 11 hemtat sina stöflor. Dervid hade hon sagt till Olsson, att eldsvådan under natten skulle ha varit i Haga, hvartill Öisson svarat, att han! äfven hört omtalas detsamma. Olssens syster betalte 16 sk. för lagningen af stöllvrua. Detta hade skett en gång sörut. Då Olsson uppgitvit, att han länge känt Hell; berg och att ban gått till honom, enär lagningen skulle bli billiga e än hos n skomakare i Haga, tillfrågades Hellberg rom. dervid hani upplyste att deras bekantskap inskrankte sis till det tillfälle, då han törsta gången lagat Olssons stöflor, och att då dennes s ore Hell-, bergs värdinna, betalt lagning sen, ha ule han varit billig och belåten med hvad han fått, dock ansåg Hellberg, att ingen skomakare i IIeaga skulle bå, kunnat nga ötver 24 skilling för samma arbete. Polismastaren gjorde Olsson uppmärksam bå att det vu är till fullo utredt, att Öson hvarken! vid assuransens erhållande eller sedermera haft! lager af virke eller andra saker på Jångt när uppgående till ty om de at vittnena uppgifna värden än ytterligare höjas, så får dock icke stort hö belopp än 109 rår. säkringen är å 900 — 1 att lemna uppgift lägenheten och hvad som uppbrunni Olsson svarade, att ban skulle uka härpå och försöka att lemna en sådan upp Man ku de vara viss på att han icke ville svära bert sin själ för några bräder. Emellertid vore det növdigt att se efter hvad som finnes å verkstaden och att värdet härå beräknas, hvarjör han begärde att återfå sin frihet. Olssons begäran att komma på fri sot afslogs, las. utsattes målet att ånyo förekomma nästa Frea I går handlades åter i poliskammaren målet angående den upptäckta mordbrandsanläggningen under huset n:o 58 i s. k. Albostaden i llaga natten till den 22 sistl. Februari. Landtsoldaten Snygg, som, enligt hans svågers, skomakaren M. Pcucrssons uppgift dagen före mordhranden, inköpt Pett ssous hälft i huset, var nu tillstades och vitsordade rikt igheten af köpet, men sade sig icke ha någon vetskap om hvem som anstiftat elden. Snygg hade under samma natt logerat hos en vid nimn Kling i skräddaren Erikssons hus midt emot ortilleri-kasern. dit han kommit på qvällen och hade han icke varit ute förrän påföljande dagen. Då en af dem, som af G. Jonsson inköpt den andra hälften i huset, icke kunnat träffas med kallelse, anstår undersökningen till annan dag Blandada åmnan

12 mars 1867, sida 4

Thumbnail