Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1867, sida 2

ni ej i stånd att se något af hans ansigte? — Nej, det bibehöll han maskeradt:; hans hår var svart, men det är icke något kännetecken här i Peru, der nästan alla menniskor hafva svart hår. Men hans kamrater kunde kanske lemna en vägledning åt någon, som är noga bekant med personligheterna här. Min mulattska, som en af karlarne slog till golfvet, påstår bestämdt att hon bakom handsken, som tjufven bar, såg en del af den framsträckta armen, då han slog till henne, och huden örrådde en neger eller mulatt. — Har hon icke misstagit sig deruti? sade Rafael och skakade på hufvudet. — De voro, som jag har hört, fyra personer i en hyrvagn, och oberäknadt att en hvit, tillhörande de högre klasserna, svårligen skulle våga prisgifva en dylik hemlighet åt en neger, så kunna dessa ju icke ens deltaga i karnevalsupptågen. — De voro ju törklädda och kände sig troligen desto säkrare under sina masker, emedan ingen kunde förmoda negern dermder. — Påminner ni er, sennorita, sade Raael plötsligt, — att en mulatt befann sig ert yttre rum, en dag då jag hade den iran att besöka er här? — Ja, svarade Lydia hastigt. — Ni sade då, om jag ej misstar mig, ut ni redan en gång forr hade anträslat samme karl i ert yttre rum. — Det var verkligen så, och det ar nöjligt att denne man var en spion. — Vet ni hvem det var? — Han kom från landet och förega! tt han medförde smör, hvilket hans sy