Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1867, sida 3

ÅLH. IOYSUCCK : SO rdr, I10TIUSF c:a 200 rar. Portvakten A. S. Tnolander d:o 900 rdr; förlust 99 rdr. Skomakaregesällen A. P. Julin d:o 800 rdr; förlust 480 rdr. Snickaren A. Pettersson d:o 1,000 rdr; förlust omkring 700 rdr. Mamsell Andrietta Hollander d:o 1,000 rdr, men kunde nu ej uppgifva summan af sin förlust. Brandkarlen Anton Andersson d:o 900 rdr; förlust 2 rdr. Månadskarlen O. Jonsson d:o 600 rdr; fö lusten 50 rdr. Månadskarlen J. P. Börjesson d:o 500 rdr; förlusten 49 rdr. Snickaren E. Larsson d:o 1,200 rer; förlusten 215 rdr. Snickaregesällen H. Pettersson d:o 800 rdr; förlusten 6 —-700 rdr. Väfvaren B. Bengtsson d:o 700 rdr; förlusten 400 rdr. Nattväktaren C. Johansson d:o 700 rdr. Af hans lösören kuvde endast bergas ett par täcken och några par lakan. Vid eldens utbrott var han i tjenstgöring och befann sig å Jernvågen. IIustran, som länge legat sjuk, måste bäras från stället. Barnen räddade sig sjelfva. När Johansson kom hem var huset, der han bodde, nedbrunnet. Enkan Sofia Olsson assurans å 500 idr; förlusten 200 rdr. Enkan Aurora Pehrsson d 2,000 rdr; förlusten 500 rdr. Jernbäraren J. A. Jönsson d:o å 1,000 rdr; förlusten 90 rdr. Skomakaren J. F. Jehansson d:o å 600 rdr; förlusten 368 rdr. Plätslagaren J. Andersson d:o 1, 200 rdr; han mistade nästan all sin lösegendom. Enkan Carolina Olsson arsurans å 1,000 rdr; förlusten 200 rdr. Månadskarlen J. A. Pettersson d:o 500 rdr; förlusten 53 rdr. Dessutom hade tullvaktmäst. P. Björcklind assurans hos bolaget Globe för 2.000 rdr; förlusten 1,750 rdr. Tullvaktmäst. J. Eliatson d:o i samma bolag för 1,000 rdr; förlusten 5—600 rdr. Slagtaremäst. J. F. Carlsson eger huset n:o 34 vid Pilgatan. Hela baksidan af gårdsbyggnaden, som är försäkrad i städernas bolag i Stockholm till 3,000 rdr, nedbr: nn; ag acsen icke tillräcklig att betäcka skadan. Dereiter hördes målaren S. A. Dahll ielm, hvilken sedan Trettondedag Jul arbetat hos snickaren J. F. Olsson och äfven rör egen räkning sörelnaft arbete å dennes verkstad. Dahlhjelm berättade, citer till honom framställda fr? gor, om hvad hva under nämnde tid iakttagit och det som passerasednas. dagen före branden. På vinden, som begagnan af Olsson, men der Dahlhjelm icke va: rit på trenne veckors tid före eldsvådan, funnor 20 å 25 tolfter till likkistor afsågade s. k. bondbräder, hvilka ,lågo tillsammans i en packe utmed väggen åt gården. I öirigt voro der blott en tom glaslåda och en annan Jåda, com Olsson sagt skulle innehålla timmermansverktyg, men dessa hade Dahlhjelm icke sett. Några hyfvelspånor funnos icke på vinden. Å verkstaden, som var i gårdsbyggnaden, bredvid uthuset, der elden utbröt, bade Ö 2:ne hytvelbänkar och pågra snickareut hade der äfven funnits 1 träsoffa, we stolar, ösfverdrag till en bolsier och udde. Olsson hade ämnat ati bo på stället och härvid begagna dessa saker, men som der var för kallt, måste han Jogera annorstädes och sålde härför nämnde effekter, hvilket skedde den första Lördagen i Februari månad. Under den tid Dablhjelm varit tillsammans med Olsson hade denne aldrig yttrat eller låtit förstå det han hade i sinnet att anstista nåzon brand. Icke heller bade Olsson vidtalat Dahlhjelin att han skulle verkställa sådant, hvadan han icke e om någon cd blifvit anlagd. Deremo hade Olsson varnat Dablhjelm för ovarsamt umgående med eld å verl.staden, och vid ett tillsälle yttrat, att han sett dei man förvarade hafstång i vedboden under hans vind, hvilket vore o örsigtigt. enär sådant ar Jätt antändligt och att om eldsvåda derigenom iniräftade, så kunde Olssons hela förmögenhet, som han värderade till flera hundra rdr, brinna upp. Emelleriid bade Olsson ibland visat sig ,,konstig till nuci, isynuerhet dagen söre branden. då han icke tycktes ha nägon lust att arbeia. Han var! den dagen flera gånger på vinden, sednast kl. 73 eftermiddagen. När han då kom ned deriirån yttrade han, som eljese brukade stanna längre på qvällen i verkstaden, ,,nu ska vi genast gå, hvilket äfven skedde kl. 14 S. Olssen medfog härvid som vanligt nycklarne till vinden och verkstaden, men någon portnyckel hade Pabihjelm aldrig seit honom inncha. De följdes åt från Husartill Östergatan, der Dahlhjelm skiljdes tån honom. begifvande gig Dahlhjelm till en person vid sistnämnde ga.a, hos hvilken han spisat en längre tid, men i ke bodde. KI. 2, 1v gick Dahlhjelm härifrån till en enka Wibom i dro-kegaren O. Anderssons hus vid Husargotan, der Dablbjelm låg om nätterna. Här lade han sig och somnade men våcktes några timmar derefier af Ielsesson, hos hvilken han spisade, mu underrättelse om eldsvådan. Han begaf sig då till brandstället, för att se erter om Olsson var der för att berga sina saker, men Olsson var icke synlig. Olsson, som hölls aflägsnad i annat rum, medan Dahlhjelm afgaf denna berättelse, blef derpå föreallad. Han är en lång mager man, med krokig i , djupt liggande ögon och breda skuldror. Vid örra förhöret, då han var nykter, visade han sig saktmodiz, men nu var han temligen rusig. pratade emellanåt oredigt och undvek polismästarens ågor medelst opassande skämt, hvarför han tillättavisades. Polismäst.: Hur var det, Olsscn. jag minneg icke rätt hvad ni gagt fanns på virden? Olsson, med en sneglande blick åt protokollet a borde: derom kan väl herrn lemna bättre upplysning än jaz. Der funnes trä och mina timmermansverk yg. Polismäsi.: Olsson der? Olsson: Qvantiteter, (el -ttands), hved är det för slag? Polismäst.: Jag menar huru mycket trå som fanns der. Olsson har vid förra förhöret uppgifvit, att han hade en mängd likkistor på vinden. Olsson: Åh nej, det har jag visst icke sot. ag sade tillagade likkistor. Det är en helt annan se Pol .väst.: Dessa voro ju bopbundtade? Olsson: Hopbundtade! Det vore en skam fö en snickare om ban bundtade ihop likkistor. Men hvarför sådane frågor? Det är ju kuriöst att ja. skall få höra sådant som i alla mina dagar varit en redlig man och går detta allt för långt inpå skalan. Polismäst.: Ni har ju sagt att ni hade 20 st. fina och 20 st. grofva likkistor: Olsson: Ja visst har jag det, mitt virke var dyrt, men också fint, ska jag säga. Det är reela sanningen. Polismäst.: Hvad var det för verktyg Olsson hade på einden och lägo dessa lösa å goltvet? Olsso. Det var ju klart att de lågo på golfvet. Der funnos ibland annat icke mindre än 12 eller 14 st. nafvar, 1 dussin skrurtvingar, försänkningsborr, mellar och många slags modeller till ritningar. Poolismäast.: Och allt detta flyttades på en gång i höst från Lindholmen till Haga? Osson: Jaja men, det gjorde det visst. Dahlhjelm, som, tillfrågad om Olssons uppgift, att ve kiygen lågo lösa å vinds olivet, vidhöll att han icke bemärkt sådant. men erinrade sig nu att han sett ett par borr i verktygslådan. Andra verktyg hade Jan icke varsnat å vinden. Sedan Olsson fått del af Dahlhjems v tne-mål i ölriqt, förnekade han att ba varit på vinden dagen före eldsvidan, sednast kl. 7 e. m., och bad Dahlhjelm taga förnuftet till fanga och icke prata sådant. Han kurde icke heller erinra sig talet om halstången i vedboden under hans vind, men slutligen ibågkom ban det a och sade att han blot funnit det underligt tills ban fick veta 2tt en målare egde tången, ty målare kunrn: beböfva sådant. Ölsson tyckte det såg bedrölli t ut, då bar, som tänkt komma sig upp i verlder, nu gick baklänges, men det var såsom djetvulen velat kasta ned honom. Tillfrågad hvem som bitrsdt Olsson vid slyttningen från Lindholmen till He ja svarade ban att ? det varit on one-a hvilkennamn han dock icke 2 Huru stora qvontiteter af trä hade