Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1867, sida 2

ÅeFtULÖk DIM 1TTeMIILKIuTLACCTCGOITCTAGC Amassadör, ett anspråk, som då ti! bakaviades af den nede sändska regeringen. Emelertid förändrade: situationen helt oförmoladt af krigets gång. Den 26 Juli underecknades fredspreliminärerna i Nikolsburg, ch den 5 Augusti mottog den nederländka regeringen en skarp note från Berlin, hvilken Preussen förklarade, att det icke ängre kunde respektera storhertigdömet suxemburgs neutralitet, så vida icke koungen af Nederländerna oförtöfvadt afröt hvarje förbindelse med den gamla förDundsdagen. Två dagar derefter lemnade ifven den nederländske ambassadören Augs)urg (der en del af förbundsambassadöerna ännu voro samlade); den nederländska regeringens önskan att få en legal becrästelse derpå, att hvarje förbindelse melan Luxemburg—Limburg och Tyskland hade upphört, tycktes således nu vara uppylld. Den egentliga tvistepunkten mellan kabinetten i Haag och Berlin var emellerid icke härmed utjemnad. Preussen begärde nemligen rättighet att hålla fästningen Ia emburg besatt, icke såsom arfvinge till det upplösta förbundets rättigeter, utan på grund af tidigare öfverenskommelser, hvilka Preussen som stormakt lutit med förbundet, för att skydda både örbundeis och Nederländernas militära inressen. Regeringen i Haag hänvisade till art. 16 i den s. k. , allmänna recessen af len 20 Juli 1819, hvarigenom de förra pestämmelserna och traktaterna (mellan Preussen och Tyska förbundet) väsendtligen modifieras, i det förbundsdagen i Frankurt der uttryckligen förklarat, att Luremburg skulle vara förbundsfästning, samt att ordnandet vid dess besättande icke uteslutande kunde tillkomma Nederländerna och Preussen, utan skulle vara en förpundsangelägenhe. Som följd häraf — så örmenar den nederlåndska regeringen —, nar Preussen ingen annan rätt att hälla Luxemburg besatt, än den som kan ledas rån förbundsrätten i allmänhet, en uppattning, som den preussiska diplomatien ikväl icke vill gåin på. Preussen har icke m gång inskränkt sig till att föröka analet af de trupper, som denna makt har i Luxemburg, utan har — just på grund af len utaf Nederländerna för sin rätt åbeopade art. 16 ar den frankfurtska recesen — för regeringen i Haag framkommit ned anspråket, att Nederländerna borde idre 3a till kostnaderra för de preussiska rupperna i Luxe burg. Då detta anspräk ramställdes i Haag, ansåg det nederländI I ka kabinettet sig böra påkalla de makers bistånd, som undertecknat Wienerfrelen; men grefve Bismarck, som fruktade. n allvarsam förveckling med anledning af lenna strid, lät nu hofvet i Haag veta, att an ansåg det tör bäst att låta hela sacen hvila intilldess den blefve 1örelagd tordtyska parlamentet, för att detsamma, nätte afgöra, huruvida det nordtyska förjundet vore villigt att bära omkosenadera för truppernas i Luxemburg underhåll. Sålunda — så yttrar sig ofva nämnda ranska tidning — är denna tvistefråga, å grund af gemensam öfverenskommelse, inu sväfvande, men det är endast ringa annolikhet för, att den skall blifva defiitift ordnad utan den europeiska areopazens mellankomst. AMERIKA. Från Philadelphia skrifves den 15 Feruari till Times: Ehuru general Buter och många ändra med stor ifver arbeta å tillvägabringandet af bevis mot presilenten, hvilka kunde begagnas af nästa: congress (hvilken skulle sammanträda som Måndags), hafva likväl alla deras åtgöanden under de sista dagarne förlorat nätan all trolighet att lyckas. Upphofsnännen till anklagelsen mot presidenten: ade icke väntat en så afgjord opposition rån hela landets handelsstånd, och det syses, som om de, till följd häraf, blifvit, nycket vacklande i sina beslut. Emellertid ) ingaktar det radikala partiet ännu handelsI tåndets röster, hvilket blott kän vara möj igt för ett parti, som under de sista sex nånaderna sjelft arbetat sig upp till det aseri, som var nödvändigt för att genomrifva anklagelsen; Men de radikala skola nart hafva utspelat sin rol, ty i fölkets innesstämning har inträdt en ebb, och nan antager, att resultatet af valen 1867 kall blifva en mängd segrar för de konervativa. Befolkningen har öfverallt fätt! ssmak för kongressens verksamhet. I seaten inbragte senatur Chandler från Mihigan en resolution, i hvilken det lades residenten till last, att han utnämnt preisoriska guvernörer i sydstaterna; men örslaget afvisades med den anmärkning, tt detta på visst sätt skulle prejudicera en egentliga anklagelsen: Med afseende å de diplomatiska angelägenheterna heer det, att senaten förkastat senator Codans utnämning till ambassadör i Wien ch general Ewings till ambassadör i Haag, ven deremot stadfästat Sandfords utnäming till ambassadör i Brussel. General )iz utnämning till ambassadör i Paris är nnu icke stadfästad af senaten, och ingen tsigt lärer förefinnas, att detta skall ske. Dagens poat. TYSKLAND. I nordtyska parlamentets möte den 6 ennes diskuterades sättet för behandlingen försattningsförslaget. Simson föreslog, t saken skulle genast komma till ome— ——— —