Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1867, sida 3

CU IHdllt 110101—4k440 77 — tfärdade licens, upplysande att lotsen var auktoiserad att lotsa från IIumberns mynning sydvart in Downs och nordvart till Leith, som ock en nängd under sistl. år för samme lots utgifna beyg af befälhafvare såväl å engelska örlogsskepp om å kofferdifartyg, bland de sednare Gefleskepet Gevalia, uti hvilka intyg lotsen vitsordas som unnig, säker och pålitlig man samt utmärkt lots, amt att flere af kofferdifartygen blifvit af honom ytsade förbi Downs inåt Engelska kanalen, såsom ill 2 Beachy Head, Portland, Wight och sardiff. an sä me rel ba att ge ses se Landsorten. Mariestad. ÄÅnybåtsbhefälkakrrare. Bland 3 sökande till den genom kaptenen Ax. Wahlströms afskedstagande ledigvordna efälllafvareplatsen å ängfartyget , Marietad har kapten Carl Sjöberg blifvit anagen. Filialbankens bolagsstämma hölls d. 1 dennes. käntevinsten för förlidet år uppgick till 45,585: 59, kJaraf 46,150 rdr utdelades. — Karlstad. Wermlands jagtvårdsförening, rars syftemål är att verka för jagtlagarnes efterefnad, rofdjurens förminskande och jagtens ändanålsenlisa utösning samt samlande af sådana rön ch fakta, som kunna vara af intresse, så för ja en som jagtlitteraturen och zoologiska vetenskapen, började med är 1866 sin verksamhet och består för närvarande af 218 ledamöter. Föreningens angelägenheter skötas af en styrelse, bestående af ordförande och 4 ledamöter. Länet är öäfter dess 3 städer och 86 socknar indeladt uti 59 jagtvårdsdistrikt och inom hvarje sådant skall en korresponderande ledamot samt nödigt antal jagtuppsyningsmän utgöra underafdelningar af styrelsen: denna organisation är ock öfverallt genomförd utom i 17 distrikter. Föreningens korresponderande ledamöter skola årligen till styrelsen ingifva j jagtrapporter med bestämda uppgifter, lämpliges för sammanförandet af en jagtstatistik. -— Föreningens ledamöter betala en ärsafgift från 1 till 2 rdr, att användas för nödiga utgifter och till lämpliga premier åt jagtuppsyningsmän, för visadt berömligt nit i föreningens syfte. — Lidköping. Fidsvåda, Från Lidköping skrifves den 3 dennes: Klockan omkring 12 förliden natt förmärktes lika hastigt som oförmodadt en eldstod uppflamma ur ett större uthus i fabriksidkaren b. Lundblads gård n:o 54 gamla staden, der stadens brandförsäkringsanstalt. så fort möjligt var, inställde sig och genom hvars kraftiga verksamhet elden hindrades åstadkomma annan förstörelse än att nyssnämnde byggnad tillika med några smärre af mindre värde helt och hållet, samt boningshuset till hälften nedbrunno, äfvensom taket och en del af öfra våningen i guldsmeden Lundins angränsande gårdsdel förstördes och smärre byggnader derstädes dels skadades, dels nedbrunno, hvarförutan i angränsande tomt n:o 53, äfven gamla staden, och tillhörig arbetskarlen Anders Eriksson, ett boningshus till större delen förbändes och några mindre uthusbyggnader dels skadades, dels förstördes; men kl. 4 på morgonen var elden beherrskad och således all vidare fara afböjd. Midköpings Tidning för den 6 dennes berättar: Ett nytt anordnande af brandsläckningsväsendet lärer snart komma till stånd, och oaktadt mången, som nu verksamt bidrog till släckning, förtjenar beröm, insåg man dock behöfligheten af en bättre ordning då de pefallande kunna göra sig mera ätlydda, än nu. De personer, som mest utmärkte sig vid släckningsarbetet, voro: målaregesällen Dahlberg, bleckslagare Bronander, sjömannen F. Wedebrand, och en man från landet, Gutaf Svensson från Tjustorp, i grannskapet saf Lundsbrunn. Fruntimren i allmänhet, och deribland många ur de anseddare klasserna, voro synI nerligen verksamma. Deremot sågos många, mest af mankönet, ur arbetsklassen, som endast voro onyttige åskådare, och som icke kunde förmås att gagna, utan t. o. m. mötte uppmaningar dertill med ohöfiiga svar. Att sådant kan ega rum, när ett helt samhälles väl står på spel, är ohyggligt och länder sådana personer till en outplänlig vanära. 2 Huru elden uppkommit är ännu en gåta, som kanske t. o. m. icke löses af polisundersökningen, hvilket skall hållas i morgon, Ångfartygsbefälhafvare. Hr J. Ahlberg, som varit styrman på Ios, är antagen till befälhafvare på nämnde fartyg efter kapten A. W. Stoltz, som I flyttat till Sjötorp, der han skall bo under den tid han der tillser byggandet af ett nytt ångfartyg, å hvilket han blifvit erbjuden befälet och hvilket kommer att hafva Stockholm till hufvudsstation. Kisby. Gotlandskabeln. En korresponsdent i Wisby skrifver till N. D. A. den 2 dennes: I Genom verkställda undersökningar har man funInit, att skadan på kabeln inträffat ungefär på samma ställe sem förlidet år. Man fann nemligen då, att kabeln hvilar på några hvassa kliph, stycken i närheten af Vesterviksskären, och att e den icke kan undgå att vid svår sjögång skafvas a! sönder mot dessa klippor, hvarför ock föreslogs , latt derstädes leda kabeln i land något sydligare, der jemnare botten finnes. Emellertid blef kabeln snart lagad och man trodde sig hafva derme gjort nog. Nu se vi följden, och är det isynnerå het derför ledsamt, att någon lagning troligtvis sicke kan verkställas, förrän vintern upphört och st jisen försvunnit från kusten. Å Måtte telegrafstyrelsen denna gång uppfatta sin pligt bättre, så att vår kabel genast i sommar t sträckes i land på ett lämpligare ställe än det nun. varande. Telegrafstyrelsen tillkännager att, så länge af, 6. brottet å undervattensledningen mellan Gotland gi och sasta landet varar, telegrammer till Wisby ta frän Westervik befordras med post, som afgår et hvarje Måndag och Thorsdag. kl. 5 e. m. lie — Linköping. Hogtidlig begrafning. I Östg es Korresp. läses: Tisdagen den 12 Febr. var i Tir tt serums kyrka en högtidlig sorgegudstjenst mec de anledning af framlidne komminister Bernaus jord fästning. Den gamla, men prydliga kyrkan, hvar slaltare och predikstol för dagen voro öfverklädad eI med svart kläde, kunde ej rymma den talrika folk itt mängd, så af den bortgångnes åhörare som frå ut kringliggande socknar, hvilken tillströmmat at bevista den sorgliga akten. Jordfästningen förräf n-tades af pastoratets kyrkoherde, som tog till led s-ning för sitt tal Simeons ord: ,,Herre, nu låter d it. din tjenare fara i frid-. Många sorgens, sakna in-dens och tacksamhetens tårar runno vid detta til å-falle. Komminister Bernau var en fridens man en, —— re) Detta stadgande förefaller både opraktis! vis och temligen abderitiskt, ty hvad skulle då lots a me de 1e