Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1867, sida 3

Så mycket borde käranden dock inse, som att an förgäfres försöker att af mig utkräfva inomster, hvilka de trafikerande bestå sin kommissiohnär. Till upplysning om saken i denna del bifogar g ej mindre de underda isa besvären öfver käutnämning, än äfven trafikanternas fullderas nuvarande kommissionär, min son I. E. Ahrenberg, och Göteborgs IIandelsoch Jöfarts-tidning för den 23 Febr. d. ä. IIuruvida käranden, lika väl som min son, kulle kunna motsvara trasikanternas förtroende, annar jag derhän. Trasihanterna lära härom jeltva få döma. Faktum är, att min son nu inichar förtroendet. Det tyckes af stämningsansökningen, som om käranden inbillade sig kunna hemta stöd för sina påståenden af den omständigheten, att de provisioner för enskilda uppdrag, som af trafikanterna äggas, blifvit af mig debiterade å räkningarna och uppburna, i sammanhang med den debitering och uppbörd af vågumgälderna till staden och debitering af bärarnes arbetspenningar, som mig å tjenstens vägnar åligga Detta förmenta stöd försvinner emellertid, vid det förhållande, att jag, på grund af särskildt appdrag från min son och i öfverensst mmelse med uåskanternas önskningar, verkställt ifrägavarande debitering och upphörd af prorisionerna, hvarigenom trafikanter heqvämlighet blifvit iakttagen, utan att kärandens eller någon annans rätt i ringaste mån kunnat dymedelst förnärmas. Till bestyrkelse af nu jöord uppgift, bifogas min sons skriftliga uppdrag för mig, försedt med anteckning at de träsikerande. Den lott i prorisionernmig för mitt besvär i detta icke dela med käranden. Men, invänder man, fullmakten för min son är icke underskrifven af alla trafikanterna. Ilärå svarar jag, att af ålder de förnämligare trafikanterna beslut, rörande provisionernas beräkning och äggande, alltid tillämp äfven i fråga om öfviga trasikantern den hittills icke veterligen varit antag I kommissionär för mera n en trafikant vid vågen; och att samtliga kommissionsgöromålen der: s, med detta enda undantag under kärander ijenstetid ombesörjts af min son, för hvars räkning debiteringen och uppPörden af provisionerna med berörda undantag hittills utan anmärkning skett och fortfarande synes böra ske, till de trafikanter, som ej vilja anlita honom, vi nda sig till någon annan person. Vill man nu se saken icke ur strängt juridisk synpunkt, utan från billighetens, så förekommer att min son velat mildra kärandens svårigheter och i sådant afseende erbjudit honom, för 9 mänader at 1566 och hela 1567 icke mindre än 7,000 rår rmt af de min son tillförsäkrade provisioner; och att käranden förkastat detta anbud, som alltså, genom andens eget förvållande, förfallit. Det lärer emellertid visa, att käranden icke varit utsatt för ett så ovärdigt bemötande, som han vill inbilla andra. Jag bestrider bifall till käromålet och påyrkar, att det måtte ogil På begäran af kärandeombudet, uppsköts målet att åter förekomma den 27 dennes. — Inbrottsstöld. I går fortsattes och afslöts det förut refererade målet angående häktade Johan Fredrik Nilssen, tilltalad att natten till den s3 sistlidne Januari genom inbrott beredt sig tillfulle att inkomma i handlanden Carl Anderssons s uuböd i ett hus vid Landalaliden samt der tilloripit diverse varor och penningar. De i detta mål inblandade personer, stadssoldaten Sköldberg. hans hustru och stjufson äro, såsom förut är nämndt, fritagna från all deiaktighet i stölden. Nilsson åter har, genom egen bekännelse, erkändt sig ensam skyldig till tillgreppet, och dömdes han fördenskull att för andra resan stöld i förening med inbrott undergå 2 år 8 månaders straffarbete samt i 8 år vara förlustig medborgerligt förtroende. — Första resan stöld. Vidare förekom äfven ett från poliskammaren remitteradt ransakningsmål, angående skoarhetaren frans Adolf Engelrektsson, häktad och anklagad att Thorsdagen den 14 sistlidne Februari hafva tillgripit en doffel-öfverrock, hvilken hängt i en tambur i börsens lokal och tillhörig handelsbokhållaren Greiffe. Engelbrektsson som är född härstädes och 33 år gammal samt förut straftad för förfalskningsbrott, erkände stölden, hvilken utförts så, att då nan, som uppgått i afsigt att tigga, inkommit i tamburen utanför börsens restaurationslokal, hade der icke innevarit någon, och bade han då passat på tillfälle och tillegnat sig rocken, hvilken han påtagit samt sedermera utvåte, utan att hafva blifvit bemärkt af någon. Påföljande dag hade han bortbytt rocken mot en kappa samt 5 rdr i mellangitt. Kappan hade han åter sålt för 7 rdr Af målsegarens ombud uppgafs värdet å rocken till 50 rdr. Den hade för kort tid sedan inköpts för 95 rdr. Engelbrektsson dömdes att för första resan stöld hållas till straffarbete i 3 månader samt si 5 år vara förlustig medborgerligt förtroende. NUNUNNNNNNU —— m min son tilldelat bende, tänker jag