Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1867, sida 3

set, och skulle rånsaåklmmgen avel 101OIuma ista Måndag. h Rådhusrätten. : Dom afkunnades i förrgår i målet mellan re-r auratören Carl Adolf Alsin kärande och polis-S ommissarien W. Wittboldt svarande, angående åln enne yrkadt ansvar för olaglig häktning; och ydande som följer: Hvad i målet förekommit har rådhusrätten ta1, it i öfvervägande; och som uppgiften i Alsins; tämninz. att hans häktande blifvit anbefaldt afså r Wi dt, mot dennes bestridande, icke på nåäot sätt är bestyrkt och nu me emväl synes3 ara sränträdd, samt Alsin förbehällit sig att frameles, efter ny stämning, fullfölja sin talan emot ir Andersson, samt någon ansvarstalan mot polisonstaplarne Gyllensvärd och Andersson hvarken lifvit anställd eller förbehållen; så pröfvar rädusrätten rättvist befria poliskommissarien Wittöldt från käromålet, Alsin dock obetåget att särkildt. i enlighet med sitt. å ingen sida bestridda örbehäll, emot handl. Andersson utföra den talan, wartill han kan finna sig befogad, i följd hvaraf sägon kostnadsersättning och skadestånd i detta nål ej heller kan Alsin tillerkännas; hvaremot han illförbindes gälda kommissarie Wittboldts utgifter målet med sexton rdr. — Samma dag förekom äfven det af underväsaren vid härvarande jernvåg H. Svensson inimda mål rörande yrkadt åläggande för vägmätaren FE. Ahrenberg att redovisa de trafikinkomter, hvilka af honom uppburits allt sedan April månad förlidet. år. då Svenssor illträdt tjensten. Svarandens ombud, v. häradshöfding Drakenberg, nlemnade ett svaromål, hvilket vi ordagrannt tervifva härnedan med uteslutande af några vunkter i slutet, hvilka icke innehålla något isak sendtligt. Detta svaromål lyder som följer: ,.Då andra trafikafoifter vid Jernvågen, , med bestämmelse att utgöra egentliga inkomsten för vågens 2:ne tjensteniån-. icke inflyta, än sådana vågumgälder, som staden enligt 1621 års privilegier, i sammanhang med tillåtelse till upprättande af en allmän landsoch stadsvåg och kran, blifvit berättigad att, till samma krans samt vågmästares och andra betjentes underhåll pålägga; men hvilka afgifter redovisas till stadskassan, samt ljaktligen all grund för käromålet saknas, skulle, tvikvelsutan, ett enkelt bestridande af kärandens mot mig instämda påståenden, såsom helt och hållet obefogade, vara nog, för att dessa påståenden skulle ogillas. De för mig sårande ordalag, käranden funnit tillständigt att i stämningsansökningen begagna, i förening med den offentliga uppmärksamhet, karomålet sig ådragit, och min aktning för den domstel, som skall afgöra saken, mana mig dock att närmare utveckla de förhållanden, hvarom nu är råga. Vid jernvågen härstädes var, innan käranden sökte undervägarebefattningen, vanligt, att de tre fikerande åt vågtjenstemännen uppdrogo åtskilliga bestyr med de trafikerandes å vågen befintliga effekter. Dessa, för de trafikerande ganska maktpåliggande, sysslanden, hvilka det omöjligen kunnat förvägras de trafikerande att sjelfva ombesörja, om de det velat, tillhörde icke vågtjenstemännens befattningar, utan ersättes af de trafikerande genom beviljande af särskilda arvoden eller 8. k. provisioner. Det är klart, att, då de trafikerande icke hade skyldighet att med sina enskilda uppdrag vända sig till vågtjenstemännen. enda grunden dertill. att vågtjenstemännen anlitades, var de trafikerandes förtroende till tjenstemännen, hvilkas befattning för de trafikerande och derpå beroende arvoden eller provisioner måste upphöra, så snart de trafikerande det önskade. Vägtjenstemännen, å sin sida, voro icke heller af sin tjenstepligt förbundna att, utan sådant arvode eller provision. hvarmed de ansågo sig belåtna, ombesörja de trafikerandes enskilda uppdrag. Dessa uppdrag och inkomster hafva alltså aldrig varit oskiljaktigt förenade med tjensterna vid Jernvågen, utan det har alltid stått trafikanterna öppet att anlita den, för hvilken de haft förtroende. I Stockholm, för hvars jernvåg gälla samma lavar, som för vågen här, äro vägtjenstemänner icke de trafikerandes kommissionärer. Under sådana omständigheter, och då det ickt rimligen kan läggas mis till last, att trafikanternmed sitt val af kommissionär vid vågen icke fal lit på käranden, lärer jag omöjligen kunna göra: ansvarig för att käranden, vid mottagandet af un dervägarebefattningen, i förhoppning att dymedels vinna en betryggad ekonomisk stallning. gjor upp sin räkning utan värden eller, snarare, mo värdarnes bestridande. Då käranden sökte befattningen, var det honor nemligen ganska väl bekant, att dess indrägtighe uteslutande berodde på, huruvida han derjemt komme att hedras med trafikanternas enskild förtroende; och sedan han såväl på enskild vär som af trafikanternas, honom för förklaring mec delade, underdåniga besvär öfver hans utnämnin; erhållit full visshet derom, att trafikanterna I annan person öfverflyttat vågtjenstemännens för uppdrag, såsom trasikanternas kommissionä och att andel i provisionerna för dessa uppdrs alltså icke komme att tillfalla käranden, lär hans åtgärd att, det oaktadt, mettaga undevägar tjensten vittna om, minst sagdt, ett oförstånd, f ce I hvilket han icke har någon annan än sig sjelf a skylla.