Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1867, sida 2

Mean US YCIRIISCII, AftTL JudärttC tTiIIAIDAdCdTOCTSOUq I det på det af honom angifna sätt? Ilar han sig y icke bekant, att hos judarne funnos, utom sabbaf ten, ganska många helgdagar, såsom nyssnämnda passah, försoningsoch löfhyddohögtiderna. m. fl., eller vill han antaga att alla dessa högtiders si-Ja rande innefattade öfverträdelser af Guds bud? Jag k vågar antaga, att han icke gör ett sådant påstäle och jag vågar tvärtemot hans förra yttrande lja till de historiska urkunderna, som tydligen e äga oss, att judarne ingalunda tolkade budet om sex dagars arbete så, som motionens försvarare nu I k vilia tolka det. Egde nu judarne rättighet att hafva andra gudstjenstdagar än sjelfva sabbaten, så synes mig den kristna församlingen, i fall man) Y ställer sig på denna ståndpunkt, hafva fullt lika N stor rättighet dertill. k Men nu hvarken vill eller kan jag taga sabbatsfrågan efter den stränga judiska uppfattningen, !5 emedan jag är viss, att den i nya testamentet har fått en helt annan karakter än den hade i det gamla. Då hette det: du skall, nu heter det: du får! (iudstjenstdagarne åro för oss icke en pligt m och ett tvång, utan en gåfva, en frihet. Den som sade: du skall äta ditt bröd i din anletes svett, han gaf oss lof att hvila hvar sjunde dag. och jag 6 finner ingenstädes i hans ord något förbud att använda äfven andra dertill lämpliga dagar för of-S tentlig gudstjensts hållande och för kroppens hvila, I s likavisst som jag är öfvertygad, att detta icke minskar tillgången på det dagliga brödet. Ilvad man här talat om ett obligatoriskt sabbatstvång!V för den kristna församlingen vittnar således om n ett missförstånd af hvilodagarnes betydelse. För; min del kan jag icke ens sinna nya testamentets !J! Söndag vara förenad med något obligatoriskt tvång Nn för den, som vet att uppfatta den såsom en him-vy melsk gäfva. Man hörer ofta det påståendet framkastas, att 8. man kan hålla gudstjenst hvilken dag man vill, och jag medgifver det. Men har nu den enskilde I 9 en sådan rättighet, hvarföre skulle samhället icke! fi hafva den? Har husbonden denna rätt, hvariöre p vill man förneka den för tjenaren och arbetaren? Det är denna rätt för samhället, att lagstifta till de tjenande och arbetande klassernas förmån, som : jag vill och skall sörsäkta så godt jag förmår; ty ls jag kan icke tro, att de ärade talarne vilja lemna h ät tjenarne sjelfva att efter behag taga sig gudsd Man har antagit att det är orthodoxien som frar för helgdagarnes bibehållande. Menade den! rade talaren den ortodoxi, som, inbunden i persgamentsband. sörvaras på hyllorna, så kan han hasfva rätt i sitt påstående; men menar han, säsom jag förmodar, presterskapet, så måste jag sägal neaj dertill. Jag är så långt ifrån att tre, det presterna i allmänhet ifra för helgdagarnes bibehäl-Å, ; lande, att jag tvärtom tror, det de allraflesta af dem skulle vara mycket tacksamma om predikodagarnes antal minskades. Jag säger icke, att alla 1 skulle vara det, ty jag känner många prester, som js gerna och villigt begagna hvarje lämpligt tillfälle ått få förkunna Guds ord och sålunda gagna för; samlingen, men dessa utgöra ingalunda flertalet. l I De skäl den förste talaren anförde hålla således ! efter mitt förmenande icke stånd, och likalitet lä8 rer det förslag han, och de som dela hans äsigt, ( i framlagt gö Frångående sitt eget påstående om samhällets oberättigande att uppoffra någon af arbetsdagarne till hvilodag, föreslår han att öfverlemna lagstiftningen derom till de särskilda kommunerna. Jag undrar mycket huru detta skulleJ) taga sig ut. Redan bland dessa tå talare, som l 1 C — — — — — — supptradt. visar sig så mycken skiljaktighet, att en vill ha bort annandagarne, en annan Marie Bebå-! delsedag, en tredje Kristi himmelsfärdsdag, en vill hit, en annan dit, och detta torde visa åtminstone, att frågan icke är så lättlöst som man föreställer 1 sig. och att den allraminst lärer nöjaktigt kunna lösas på församlingarnes kyrkostämmor. Det af arbetet nedtryckta folket, som behöfver och vär-Ås derar hviledagarne, har dessutom litet eller intet att säga vid dessa stämmor. 1 i I allmänhet tycker jag mig finna, att de, som talat för motionen, tagit alltför mycken hänsyn tilll förhållandena i städerna och förbisett landsbygdens behof. På denna grund har en talare kunnat säga, I ö : att behofvet af annandagarne för tjenarne skulle vara ett alltför svagt skäl. ja att det var intet sskal alls. Talaren var stadsbo, det märktes. I sstaderna har man ottesäng, högmessa och aftonsång på samma dag, den som icke har tillfälle att bevista den ena kan bevista den andra eller tredje. Turu gestaltar sig nu detta på landet? Många församlingar finnas redan, som, till följd af den s! alltmer tilltagande prestbristen, hafva gudstjenst: blott hvarannan helgdag, och tager man bort aninandagarne, så kan man i sådana församlingar få : fira både Jul, Påsk och Pingst utan predikan och l utan offentlig gudstjenst. Jag undrar om den akl i tade motionären icke skulle vid närmare eftersinf nande finna detta skäl ega något värde. Jag vill i försvara folkets rätt att åtminstone vid högtiderna i kunna få deltaga i den offentliga gudstjensten. Skulle man än i städerna icke sätta något värde!4 i på gudstjensten, så vågar jag försäkra, att det påfl I landet står något bättre till i detta stycket. Samme talare har framhållit skotska kyrkan såsom exempel för oss angående helgdagsfirandet. På detta vill jag blott svara hvad talaren redan I förut vet eller att den skotska kyrkan står så nära t sntill den calvinistiska uppfattningen i fråga om 1 i den yttre gudstjensten likasom i många andra stycken, att detta exempel föga passar för vår lutherska kyrkoförfattning, som står nästan lika långt J! från den calvinska på ena sidan, som från den se romerskt-katolska på den andra. 1 Ett kraftigt skäl emot icke allenast våra helgdagar, utan till och med mot våra högtider, har man velat finna deri, att de äro af dels hedniskt, II dels judiskt ursprung. Jag tror icke detta behöfver något svar. Utan att komma med hvyarken ly, namn eller sårande tillmälen, vill jag blott fråga den ärade talaren, om han icke känner till ett? ganska aktningsvärdt sällskap i vårt land, som( både i afseende på tiden för sina sammankomster och sina plägseder ställt sig på alldeles biblisk grund? För min del har jag icke hört någon menniska yrka sällskapets upplösning af denna orsak. Lika litet skäl har man att yrka på våra l högtiders borttagande för det att de inträffa pålnv samma tid som judarnes påsk eller våra förfäders , hedniska julhögtid. Våra högtider ha en högre betydelse än hedningarnes offerfester och hvila äfven på en annan grund. Slutligen har man anfört ett skäl, som skulle vara afgörande, ehuru det icke verkar på mig. Man har sagt, att frågan måste gå och skall snart gå igenom, hvarföre det ej skulle löna sig att hålla igen. Ja, mina herrar, det beror på kamrarne sjelfva och på den anda, som inom den blir rådande. När majoriteten vill det, så blir det kam-JI marens beslut, ty riksdagsbeslut äro ingenting an4 nat än summan af de flestas sammanräknade vilja. Man kan gå ännu längre — man kan besluta sön-) dagarnes afskattande, om majoriteten vill det. Vilf känna väl något hvar till, huru man i ett visst land ej allenast afskaffade den offentliga gudstjensten, utan äfven afskaffade sjelfva Guds tillvaro och uppsatte förnuftets gudinna på den lediga tro-JI nen; ty majoriteten ville så och derföre gick det. Hvarföre skulle vi då icke i Sverge kunna afskaf-Jl fa några helgdagar, om tidsandan blir sådan, att majoriteten vill det. Ännu tror jag dock icke att vi äro der, jag tror det stora flertalet af svenska JJ folket vill ha qvar sina helgoch högtidsdagar och t lika rätt som I hafven att yrka på deras afskaf-G fande, lika rätt hafva vi att yrka på deras bibe-JÅs 8