Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1867, sida 2

dervisningen. Undervisningsministern tog först ordet, och detta var således första gången, som dekretet af den 19 Januari så till vida kom till utförande, att någon annan medlem af ministeren än statsministern uppträdde i tribunen. Duruy tala-— de förträffligt och långt öfver allas förintan. I ett serdeles lifligt föredrag försvarade han universiteterna mot ett anfall af Kolb-Bernard. Jules Simon talade för den obligatoriska folkundervisningen. Den officielle ,Moniteur de Parmöe offentliggör krigsministerns, marskalk NIel, betänkande om franska infanteriets reorganisation, hvilket af kejsaren blifvit godkändt. Den reglementerade styrkan sör ett fransyskt linieregemente på fredsfot är bestämd till 1,500 man. IIvarje regemente fär 2 aktiva bataljoner, hvardera på 8 kompanier (hvaribland 1 grenadieroch 1 voltigörkompani), än vidare reservbataljon med 6 kompanier skarpskyttar. Den tredje bataljonschefen förblir vid reservbataljonen och har isynnerhet med rekryternas utbildning att göra. Elitkompanierna hafva, på fredsfot, 89 man. Vid, hvarje regemente skall en kapten vara anställd, som har att leda skjutöfningarno, enär den nyare krigskonsten har stora: fordringar på noggrann och snabb skjutning. På krigsfot räknar hvarje linie-infanteri-regimente 3 aktiva bataljoner å 7 kompanier och dessutom 6 reservkompanier; bataljonerna äro indelade i 7 kompanier. Elitkompaniernas styrka på krigssot är 130 man, de öfriga kompaniernas 150, så att en bataljon på krigsiot in toto räknar 1,010 man. Enligt hvad Moniteur de Parmåe vill veta skola betydliga förändringar ske i armeens umformering. Så skall t. ex. i stii för den tunga och hårda läderkäppis införas en lätt: och begvim hufvudbonad at rödt kläde. Marskalk Niel lärer af flera skäl hafva bestämt sig för att asskaffa alla musikkärer vid kavalleriet, hvaremot hvarje sqvadron skall hafva 5 trumpetare. ENGLAND. Den gamle, nära 90-årige lord Brougham låter icke sin höga ålderdom minska intresset för reformfrågan. Från Cannes har han tillskrifvit Gladstone ett bref, i et han förklarar den närvarande regeringens åtgöranden i frågan för högst otillfredsställande. RYSSLAND. Från polska gränsen skrifves den 28 Februari till ,,Augsb. allg. leit.: ,Detj har nu äfven i , Posener-Zeit. kommit bekräftelse på, att de sista åtgärderna till konungariket Polens införlifvandemed Ryssland skola ske under den närmaste framtiden. Förordningarne härom lära redan vara tillställda de ryska embetsmännen, och man antager, att de skola blifva offentliggjorda om få dagar. Redan den 1 Mars (gamla stilen) lärer öfverallt i landet en kejserlig proklamation skola blifva offentliggjord, enligt hvilken konungariket Polen upphör att vara till under denna titel, utan skall istället indelas i ryska guvernementer. Det är icke tal om något öfvergångsstadium, hvilket man under sådane förhållanden eljest brukar vidtaga, och det ryska språket är redan nu infördt som officielt språk. Polisen vidtager ovanligt stränga åtgärder för förekommande af oroligheter, och till och med de bönder, som föra lefnadsförnödenheter till staden, måste vara försedda med pass. Hvar och en, som icke kan förevisa ett sådant, kastas genast i fängelse. De många unga ryssar, som äro anställda i konungariket, prestera i detta afseende allt, som är möjligt. Fem prester, hvilka på predikstolen häntydt på det rådande våldssystemet, och som uppläst ett häremot riktadt påfligt bref, utan att förut dertill hafva erhållit tillåtelse, hafva blifvit arresterade och måst företaga en ofrivillig resa till det inre af Ryssland. Af det förtryck, som utöfvas mot den katolska kyrkan, drager man allmänt i Polen den slutsatsen, att det är regeringens fasta beslut att tvinga hela den romersk-katolska befolkningen till antagande af den grekiskortodoxa religionen. Protestanter och judar få deremot vara ganska väl i fred för de ryska autoriteterna. Ett stort antal refflade kanoner bafva på sista tiden kommit från Ryssland till Warschau; man tror emellertid, att detta mindre skett af fruktan för oroligheter än med afseende på tillståndet i Turkiet. NEDERLÄNDERNA. Från Haag skrifves den 1 dennes till .Frankf. Journal: , Ryktena om de preussiska fordringarne hade under de sista dagarne upphetsat den allmänna meningen till en sådan grad, att utrikesministern, grefve van der Zuylen, i dag såg sig föranledd att taga till ordet under förhandlingarne om budgeten. , Preussen — förklarade han — har ingalunda, såsom det blifvit påstådt, framställt något anspråk angående fästningarne Maastricht och Ven100. Allt hvad är sagdt härom, är dikt. Men detta oaktadt — så slutade ministern till stor öfverraskning för andre kammaren — är försigtighet nödvändig, och vi böra icke sky några uppoffringar, för att försäkra vårt oberoende. Denna sista del af ministerns tal kommer säkerligen i tan — as