Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1867, sida 2

TLALIEN. Om krutexplosionen i Posilipo skrifver en korrespondent i Neapel: På en punkt på den leende och så ryktbara kullen Posilipo, just den punkt, der kullen, sträckande sig ut i hafvet, bär namnet Capo di Posilipe, ligga krutoch ammunitionsmagasiner. En officer, som står i spetsen för förvaltningen af denna depöt och särekildt har uppsigt öfver tillverkningen af patroner, kanonkarduser och dylikt, hade i tio års tid genom sitt öfverdådiga lefnadssätt ådragit sig misstankar för oredlighet. Ehuru han endast hade sin lön, lefde han mycket slösaktigt. Styrelsen vinnlade sig om större vaksamhet och lyckades nyligen upptäcka såväl beviset på hans försnillningar, som hans gömställe och sjelfra corpus delicti, bestående af en mängd krutkaggar — somliga uppgifva 30, andra 60 — hvilka ännu icke hade blifvit sålda. Inkallad inför questorn, bekände löjtnant dAccunto sitt brott. Han fördes tillbaka till Posilipo under stark eskort, åtföljd af inspektorn öfver den allmänna säkerheten, hr Vespa, som skulle låta honom underteckna undersökningsprotokollet. Då man framkom till stället — ett litet landthus, beläget invid krutmagasinet och genom en smal väg skildt från den mur, hvarmed hr Delahantes vackra villa var omgifyen — antände löjtnant dAccunto det undansnillade krutet och sprängdes med hela sin eskort i luften. (IIuru han gått tillväga härmed, vet man icke. En af de sårade, som undkom med lifvet, uppgifver, att han antändt krutet med ett revolverskott; men det låter otroligt att man skulle ha tillåtit en sådan brottsling inneha skjutvapen.) Verkan af explosionen var förfärlig. Landthuset och de kringliggande byggnaderna på en viss omkrets äro endast grushögar; hvad som stod qvar efter explosionen, hvilken föreföll kl. 1, 12 f. m., brann ännu kl. 6 på aftonen, och man befann sig i en förfärlig ängslan för, att blåsten skulle tilltaga och kasta lågorna öfver till ett angränsande krutmagasin. Lyckligtvis inträffade icke detta, och gräfningen i grushögarne kunde genast begynnas. Af 63 personer, hvilkas närvaro på olycksstället blifvit bekräftad, ha endast 7 sluppit undan med några lindriga skador, 11 blifvit svårare sårade och stympade, 45 äro döda. FRANKRIKE. Åtalet mot ,Libertö fortfar naturligtvis att sysselsätta allmänheten på det lifligaste; än mera vigt skulle man fästa dervid, om Girardin hade större anseende. Emellertid är det icke första gången som han är ute för ett dylikt äfventyr. Den 22 Juni 1847 stod samme man för en liknande anklagelse inför pärskammaren, han inställde sig der ensam, utan att vara åtföljd af någon försvarare, och inskränkte sig till att säga några få ord, af hvilka vi återgifva de sista, som lydde så: ,Jag tror på sanningen, äfven om man skulle beteckna den som villfarelse eller förtal. Hvarje undertryckt sanning är en makt, som samlar sig; en triumf, som en dag uppreser sig. Jag skulle icke vara en politisk man, om jag icke förstode att invänta den. 134 röster mot 65 frikände Girardin, ehuru det var utan exempel att pärskammaren frikände en journalist, som ställts inför dess skrank. Utan tvifvel skall Girardin äfven nu inställa sig för sina domare utan någon annan advokat än sin fasta öfvertygelse att, då han gjort bruk af en skristställares rättighet, han likväl ingalunda gjort sig skyldig till något missbruk. Under titel Le coup de libertå innehåller Libert en äfven af Girardin undertecknad artikel, i hvilken det heter: , Om det är tvifvelaktigt huruvida somnambuler äro klarseende eller icke, så är det deremot visst att det under vissa perioder gifves skriftställare — om de med lif och själ äro