Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1867, sida 1

ständig oordning, tappade två gånger sina glasögon, trampade den mera stele Benares på en af hans liktornar och upphörde derefter ej att urskulda sig, karkeligen, han visste knappt sjelf mera hvad han gjorde, och skulle helst hafva uttalat sin vrede mot Lima, — som han grundligt hatade för dess brist på konstsinne, — ifall icke Benares hade verit närvarande. För öfrigt förbannade han dervid sitt olycksöde att ej kunna gifva någon representation under de närmast följande dagarne, ty nu, omedelbart efter detta dåd, skulle det ofantliga teaterhuset ej kunnat rymma de åskådare, som skulle hafva tillströmmat för att se dagens hjeltinna. Gömdt var visserligen icke glömdt, men den första retelsen, som nu hvilade öfver det hemlighetsfulla rånet, var då förbi, Det var då icke längre någon nyhet, och en stor del af publiken erhöll till dess äfven tillfälle att se konstnärinnan här och der utom teatern, korteligen han hade ej någon fördel af saken, Afven don Rafael hade låtit anmäla sig på morgonen, men Lydia hade låtit hedja honom att återkomma klockan två, emedan hon gerna ville tala ensam med honem och till dess asskeda de öfriga besökande. j Bertrand hade emellertid redan återvändt hem, och Deringcourt kunde ej lemna någon närmare beskrifning om tjufvarne, hvilka han blott helt flyktigt hade sett i deras masker. Men mulattskan tycktes hafva gjort en vigtig upptäckt, och om han hitintills ej hade nämnt ett ord derom, torde orsaken dertill hafva varit att hon skämdes att uppgifva en med henne lika färgad såsom en af tjufvarne. Men slut