Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1867, sida 3

färdig från den store konstnärens hand och ansedt ör ett af de vackraste kopparstick i verlden. Det iv på japanesiskt papper med mycket bred marisinal och i godt stånd. Det blef på sin tid tillika med andra kopparstick såldt af Rembrandt sjelf ill en viss Zomens, som återigen sålde det till en venetiansk samlare Zanetti. från hvilken det genom llera holländska och engelska härder kom i sir Charles Prices ego. Man har ej reda på att mer in S aftryck finnas at denna plåt, och det ifrågavarande är det vackraste. Tvenne finnas i det britiska museet, ett tillhör hertigen af Buccleugh, ett mir llolford. eti är i kojserliga biblioteket i Paris, ett med Rembrandts egen handskrift på baksidan i Wien och ett på museum i Amsterdam. Alltså finnas endust tre af detta slags kopparstick i privat ego. Det nu sålda uppropades till 200 guineer, men straxt gjordes högre anbud, och efter en lifi id blef det omsider under stormande bifall m:r C. J. Palmer för den ocrhörda summan ut 1.10 Å eller omkring 21,000 rår rmt. Intet kopparstick har förr betalts så högt; det högsta littilis kända pris var 0 Å för Raphael Morghens -Den heliga nattNarden. En ung flickas tillfängatagande af och liykt från ComancheUnliasarna. Härom skrifver en tidning i Kansas uti Norra Amerika följande; Mamsell sara Jane Luster bodde i Texas hos en rilj Bobb. För några månader sedan kom unhr Bobbs frånvaro ett band Na-con-ComanIndianer till huset. De blefvo inbjudna af 3 rn, men ville icke gå in tilldess de öfveringa män famos i grannskapet; nadtaga ett af barnen. 1 fru Bobb motstånd gick i förtv,iflan til barn, hvarvid en af kinnen fattade henne vid håret, drog hennes hufvud bakut och afskar halsen. Detta skedde midt för mamsell Lusters ögon, som hade flyktat upp i öfra delen af huset och vid den förskräckliga synen ej kunde undertrycka ett anskri, som ledde till hennes uppti ton blef genast fö lad och förd till indian! Men hon var fast besluten att söka undfly. I upptäckte snart en häst af stor snabbhet och tänkte att på densamma vida i den riktning, hvarifrån hon sett indianer på sex dagar bringa grönt korn, så att ett nybygge 9 finnas på tre dansresers afständ. Vid första försö. tvingades hon af hundarnes skällande att draga sig tillbaka i tältet. Andra försöket gjorde hon en stormig recno-natt, då vildar och hundar för blefvo i hyddor: on. Sedan hon ridit tre nätter och tre dagar, lade hon sig uttröttad ned för att hvila och band hästen med en rem vid sig. Ilon föll i sömn och vakaade som fånge i Kiowaindianernes händer. Också från dessa undkom hon på sin lilla häst och uppnådd e efter lång färd Santa Fe-landsvägen, 60 mil östligt från Cow Creck, gen. Leavenworths qvarte IJlennes flykt blef pa samma gång berättad för öfversten af Kiowas indianer och af en hvit man som sett henne, och öfversten lät under eskort bringa henne till Council Grove, der hon nu befaucr sig med en annan befriad fånge vid namn ston. Båda skola begifva sig till Leavenwort MWenersborgs vaksa me nattväktare, hunden Jonas, fortfarande alla renhåriga Wenersborgares gunstling. I W orgs Tidning för sistl. Fredag läses om denne märkvärdige hund följande historia: Den fyrbente ständigt vaksamme tjenaren, hvarom vi fö nämnt i denna tidning, fortfar ännu att under sina nattliga vandringar troget vara på sin vakt, och icke det minsta undgår hans skarpa blick och väderkorn. Rätt ofta händer det att han under nattens mörker uppsöker och till Corpsdegardet inbringar ett litet knyte, en näsduk eller dylikt, som slummeraktigheten låtit slinka sig ur händerna. Någon dag i förra veckan kl. 3—1 på morgonen var en qvinna stadd i ärende att biträda vid ett husgöromål här i staden, och kommande från sitt hem i söder märkte hon vid hörnet al a Edsgatan och tor get en brandvakt med dan välbekante hunden i sällskap. Under det hon fortsatte sin väg Kungsgatan utföre lemnade dock Jonas sin följeslagare och lät denne bevaka sin post, medan han sjelf följde gumman i en. Anländ till brukspatron Nörströms hus och ämnande in genom den stora östra porten, som stod öppen, var dock hunden före henne och gaf med sitt morrande tydligt tillkänna, att här icke erhölls någon entre förrän vederhörligt inträdeskort företeddes, ty Jonas är sjelf för allvarsam att tåla någon ,uteliggare. Qvinnan försökte förg styga den stränge väktaren att hon var tadd i loflig ärende, men som hon blifvit muntligen bådade, hade hon intet bevis att förete. Jonas var just i begrepp att gifva henne ett bitande svar, då qvinnan fann för godt att vika tillbaka, väl vetande att huset hade en stor port äfven åt vester, dit hon också begaf sig, troget följd i hälarne af den sällskaplige trotjenaren, hvilken med stadens karta i sitt lurfviga hufvud känner alla ingångar och fattade posto i porthvalfvet, innan madamen anade det. Inga parlamenteringar hjelpte. Jonas visade tänderna med sådant allvar, att den nalkande måste retirera och söka hjelp af brandvakten, hvilken också följde henne till ort och ställe. När den fyrbente kamraten således sår att ..allt var väl bestäldt, gaf han med ett gläfs sitt bifall tillkänna, och qvinnan fann sig Jyckligen befriad från sin närgångne kavaljer. En ny uppfattning af Karl XII:s personlighet finnes framställd i der yska tidningen ,,Die llastrirte Wenuti en beskritn ng om Kalabaliken i Bender. På den dervid fogade teckningen framställdes konung Karl som eu, undersätsig, tjock och groflemmad man öfver riedelåldern, med trubbig näsa, mustacher och en väldig hatt med breda skyggen och stora sv jande parnascher. — Såväl kungen som hans omgifvande bussar äro klädda i harnesk med i kors öfver bröstet gående remmar, och drabanterna bära samtligen stålhufvor med n af moderk 1 fjallpansrade kåkremmar samt korta, breda sablar i stälbaljor.