Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1867, sida 3

om upphörande af alia på joräsastighet nu lagda skatter och onera samt utgöI rande i stället at bevillning. (Motion af hr C. Larsson från Elf-borgs län.) Om det är sannt att jordbruket i enska folkets förnämsta moder 2. det lika visst att jordbruket bör omhuldas. om det skall uppfylla sitt ändamål och nppbära sitt namn. Iyrr har detta, som mig tyckes, icke varit förhållandet hittills, då jordbruket och hemmantalet belastas med nära nog alla upptänkliga utskylder. hvaraf andra näringar och kapitaler ej hafva drabbats. Att uppräkna alla utgiftsposter, som trycka joråbrukaren och jorden, kan icke ske genom blotta minnet. Detta har vållat att jordbrukaren icke mäktat rätt bruka sin jord, utan bar den blifvit utsugen så att snart ingen kan lefva af jordbruket, som derjemte icke eger någon binäring eller kapital. Och den, som eger kapitaler, vill icke för dessa tillägga sig någon jord, emedan kapitalet gifver med mindre arbete mera än jorden med tungt arbete; jag hemställer derföre vördsamt till riksdagen, det all jord måtte blifva befriad från alla skatter och onera af hvad namn de vara må, med undantag att lika med alla andra äringar, kapitaler m. m. utgöra bexvillning. om icke denna lindring medgifves jorden, betroktad som den alltid varit såsom modernärir å skall den icke allenast gå under och dess brukare öfvergifva landet, utan alla andra näringar i följd deraf förringas, ty jordbrukets alster beh alla, och ju mer detta gifver, desto förmånligare för alla, som icke hafva och hafva denna till näring, likasom ett träd, då dess rot omsorgsfullt gödslas och vattnas, dess stam, qvistar och löf trodas och gifva frukt, men, om dess rot undergräfves, detta mer och mer försämras. Hvad staten genom denna skattelindring förlorar af jorden, föreslår jag bör fyllas genom bevillning på samma sätt som af alla andra näringar, yrken och kapitaler, och hvad kommunerna angår, för fyllande af hvad dessa mista, måtte uppbäras och fördelas å person och fyrk. Ehuru sjelf egare af hemmansdel af säterinatur. hvilken eger åtskilliga skattelindringar emot skattehemmansnaturer. kan jag icke dölja för mig att skattejorden alldeles öfver höfvan är med skatter betungad. Andre frälsejordsegare torde kanske ej vilja medgifva sina medbrukare af annan jord förmånen af skattelindring fördenskull att de kunna säga sig hafva mera betalt för frälsejorden, och kunna till följd af förändringen vänta bevillningens förhöjande; detta kan hafva käl för sig. Men jag vågar tryggt påstå att skattejorden sedan sekler tillbaka fullt ersatt hvad Irålscjordsegare förmena sig komma att förlora. Och att bevilja all jord lika förmåner, vore en ärd af billighet och 2 ttvisa. Skatterna och räntorna å köpeskillingsbeloppet å jorden hafva med förenade krafter medverkat att nedtrycka jordbruket, öfver hvilka dämoner det ej förmått lyfta s sljderna deraf ha blif vit att jordbrukaren för att fylla bristerna, i första rummet sköflat skogarne, som nu visa en ömklig anblick, dernäst nödgats inkräkta på binäringarne så att handtverkerierna, handeln och andra näringar hafva en kännbar skada af jordbrukets förtryck. Jag har alltid trott att om jorden blefve lika med alla andra näringar beskattad, skulle icke allenast utkomst beredas jordbrukaren, utan fö den skulle äfven blifva den, att alla andra näringar deraf skulle vinna förkofran och tillväxt, hvarföre jag vördsammast anhåller om riksdagens bifall till denna motion. Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.