Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1867, sida 2

UTRIKES. ÖSTERRIKE. Man har varit i osäkerhet om polackernas i Gallicien ställning gentemot det inkallade riksrådet; de hafva emellertid nu förklarat sig vilja välja representanter derill, men fordra åtskilliga garantier. Ståthållaren, grefve Goluekowski, öppnadelandtdagen med ett tal, som hade en stark nationel prägel, och som mottogs med stormande bifallsrop. Polackerna fordra först och främst, att ordnandet af deras undervisningsväsende skall öfverlemnas helt och hållet åt dem sjelfva. ,,Om det gåfves czekerna en liknande garanti mot germaniseringen, skulle ett af hufvudskälen till deras opposition mot riksrådet bortsalla. I Agram råder mycken agitation; der 261: Februari förekom ett stort fackeltåg till Jellachichs monument, der nationella sänger afsjöngos. Samma dag öppnades generalkongregationen för kommitatet Agram. Kukuljewee hänvisade i det tal, med hvilket han öppnade kongregationen, på de högst allvarliga tidsförhållandena och bemärkte. att den kroatiska nationen icke skulle gå under, så länge den lefde i södern med vapen i hanå-Detta uttryck mottogs med stormande bifall. Församlingen uttalade sig för, att tillimpningen af förordningen om armbens reorganisation skall uppskjutas, samt att landtdagen så snart som möjligt skall inkallas. Likaledes beslöts att hos kejsaren begära återställandet af förbindelsen med Dalmatien, och under diskussionen härom förekom uttrycket: , Hvar l: och en, som skulle försöka att afsöndra en del utaf det förenade konungariket, må för-. klaras för landsförrädare. Från Ungern berättas, att betydliga uppköp af hästar för fransk räkning der egt rum på sista tiden, med anledning af det franska kavalleriets förestående förökande. ITALIEN. ,Giornale delle Romagna innehåller en berättelse öfver Garibaldis vistelse i Bologna under genomresan. Vid bangården mottogs han af arbetareföreningen, demokratiska sällskapet och romerska emigrationen, alla med flygande fanor. På ett tal af professor Filopanti, i afseende på Roms befrielse, svarade Garibaldi, det man måste hoppas att på laglig väg uppnå detta mål, samt att de revolutionära medlen måste bevaras såsom ultima ratio, i fall de andra slege felt. Sedan höll Garibaldi från sit fönster ett tal till den församlade folkmassan, i hvilket det hette: Jag och folket af den 8 Augusti äro gamla bekanta; vi hafra ju äfven uträttat något tillsammans. Ännu återstår likväl något: Roms befrielse; men vi måste föredraga att komma dit på fredlig och laglig väg. För att detta skall kunna ske, skolen I välja till parlamentet sådana personer, som önska, det vi skola gå till Rom, likasom till vårt eget hus, hvilket ju Rom är. Väljen sådane personer, som äro angelägnare om folkets än presternas intressen. Må de sistnämnde vara nöjda, om de hafva hvad de behöfva, och må man heldre använda de millioner, som man ville skänka Dumonceau, till förskaflande af arbete åt fattiga arbetare. Framför allt tänken på, att I icke gifven edra röster åt dem, som alltid afgifvit sina röster till presternas förmån. Det ultramontana hofpartiet i Florens har sökt göra en diversion, och det gifves äfven italienska tidningar, som göra sig skyldiga till den därskapen att upphetsa still ett allmänt korståg mot turkarne, således till ett orientaliskt krig,i hvilket naturligtvis Italiens redan så dåliga finanser totalt skulle förstöras, och det ännu återstående förtroendet till det liberala framåtskridandet förloras. Påfvestatens krigsbudget för innevarande år uppgår till det för den lilla staten betydliga beloppet af 10,611,503 lire; år 1865 uppgick den endast till 6,554,575 lire. FRANKRIKE. Girardins artikel har naturligtvis väckt sstort uppseende. Den förherrskande känsslan var förvåning öfver den ovanliga djerfheten hos författaren, men man var säfven nyfiken att erfara regeringens beIteende. Nu hade nemligen denna regesring tillfälle att lemna ett lysande och emotsiägligt bevis för Rouhers straxt förut safgifna försäkran, det en liberalare vind I blåste på de franska höjderna alltsedan den 19 Januari. Men regeringen förstod sicke saken på detta sätt, utan har — som (bekant är — ställt Girardin till ansvar för sina frisinnade yttranden. Man påstår till och med att han är anklagad både ,sör förolämpning af majestätet, för väckande af hat och förakt mot regeringen samt för vanställande af sanna förhållandena, t T —T — D— —— —— ——— ——