Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1867, sida 1

ryska rytteriet, som kejsar Nicolai i1 — stolthet, men som i et på Krim beSegrades af de avi! Ike hästjägarne. Manörersärdighet och jtkomlig makt öfver silt vapen är det som konstituerar så väl truppens som individenskrigsduglighlet. Vi kunna icke afskrifva det som säges å sid. 9 om den uppfostran som erhålles genom en förnuftigt använd öfring, huru gerna vi än ville intaga detta ordagrannt. Vi tillstyrka deremot läsaren att både förskaffa sig arbetet och att lisa det med den pietet som täderneslandets väl må kunna framkalla. Med allt skäl föreskrifver förf. först att gymnastik i skolorna med afseende på militärkunskap skall utgöra grunden för krigsdaningen. Två eller tre år före värnepligtsåldern företagas öfningar, en eller två halfva dagar i hvarje vecka. Vid tjenstgöringsäldern samlas de unga å mera centrala mötesplatser under 30 dagar till störsfre manövrer och vapenöfning. Kavalleriet soch artilleriet i 90 dagar. Tiden anser förf. J tillräcklig, då nuvarande indelta armbens srekryter öfvas blott 2 månader, kavalleriet tre. Repetitionsöfningar 10 dagar under stre följande år, men under det ena året si 14 dagar. Skjutöfningar under hela tiden inom lokala skjutföreningar, allt detta gäller om första uppbådet. Under följande fem år, då de värnepligtige öfvergått till 2:dra upppädet, ske repetitioner blott tre dagar hvarje år. — Denna öfning anser förf. tillräcklig, helst allvarlig repetition förekommer då krig skall börjas. Förf. ifrar emot det preussiska soldatlifvet med dess tenstgåär: g i garnisonar — marrid sutligen en ung man lätt kommer alldeles ifrån fredliga yrken. Likaså fördömer han den fransyska lottningen. Denna afdelning af systemet slutar förf:n med Napoleons ord: ,,En nation saknar aldrig manskap, men väl soldater, Det är den krigsöfvade nationen i dess helhet som kan betrygga fäderneslandets oberoende. Emot förf:s åsigt, sid. 13, att de äldre klasserna, som gått ut ur den första och således utgöra en reserv, skulle vara värnepligtiga endast inom trängre kretsar till ortens och hemmets försvar, måste vi utsäga vår tanke, att sådant icke motsvarar pligten att värna det hela, äfvensom vi tro att sådant partielt försvar för orten och hemmet är en tom tanko, ett tal om sådant som aldrig lyckas. Hemmet skall försvaras i det hela, men icke blott i hemorter och sönderdelade partier. Den aktiva armiöen (hvartill vi skulle vilja räkna reserven, som kunde inkallas ända till en ålder af 45 år) delar förf. i två uppbåd. De öfrisa — landtstorm — landvärn skulle tillhor: t lokala försvaret — cen tanke som, pi skäl det vi nyss anfört, förefaller oss Å en tomhet och ett fel — härledande of fördom och härmning. Utan ett 1 ov med gemensamhet kan aldrig eii: uppstå. Hvardera uppbäden, såväl uvv l:sta som det 2:dra, beräknar förf., efter 3 procent af befolkningen, till 125,000 man hvartdera, således 250,000 tillsammans. Landtstormen — manskap till 50 år (etter exemplet från Gotland) — beräknar tört. till 400,000 man. Vi skulle tro att ett tredje uppbåd borde utgöras af alla ifrån 30 tillochmed 40 eller 45 år, ett sannolikt antal af 300,000, så att hela tillgången af exercerade borde kunna beräknas att utgöra 550,000 man -— en tillräcklig försvarsstyrka med Sverges insulära läge, äfven om vi skulle komma i nödvändighet att bistå våra bröder norrmännen — det enda fall då vår krigsstyrka bör få af regeringen kommenderas ur landet. Förf. räknar att, med Norges biträde, vi skulle kunna tillsammans uppsätta två uppbåd med sammanräknade 350,000 man vaktiva och 550,000 man landtstorm, in summa summarum niohundratusen man, tillräckliga till värn emot hvarje fiende. Vi anmärka här att en lokal-reserv, såsom förut är sagdt, icke gagnar till något, och att en anfallen punkts hela omgifning borde genast uppbådas vid t. ex. en försökt eller verkställd landstigning, om också den styrkan, såsom icke hörande till hvad här menas med 1:sta och 2:dra uppbådet, kunde hemförlofvas när de sistnämnde hunnit samlas till de angripna punkterna. Man betänke nemligen att en siendtlig landstigning är att jemföra med första must ar en eldsvåda. Den kan mojligtvis dämpas innan den fått taga öfverhand, men ingen tidsförlust får då mellankomma. Att bestämma för det 2:dra uppbådet att det å la regle icke kommenderas utom andet — innefattar ett medgifvande till ett sådant kommenderande af det 11:te uppbådet, — men hvilket ingalunda bör utan representationens bifall tillåtas. Den ndelta armeen, till så stor del som den can varda bibehållen, må vara det enda som regeringen kan föra utom riket. Beäl skulle erhållas ur de bildade samhällsdasserna — hvilket icke innefattar någon prioritering, utan är det en följd af naurliga förhållandet, men också följer derned en vida längro öfningskurs. Förf. vill att ynglingar, som vid 17 till 18 års Uder önska blifva officerare, böra anmäla ig hos behörigt chefskap, examineras eller ippvisa läroverksbetyg och antagas till sticerskadetter, såsom sådane göra ett års ekrytmöte, genomgå en kurs vid militärkola; en sådan b enl. förf., finnas i warje militärdistrikv Citer ännu ett års nöte, nu såsom undem er, kan persoen utnämnas till ofticer: för att vinna