Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1867, sida 1

Red:n har från en aktad insändare emot tagit följande framställning: Rörande Iland-Tidnns arme-organisa tionsförslag. Ehuru i visst afseende emot form oc bruk att till förf. sjelf och till allmängö rande aflemna en kritik öfver hans arbete tillåter sig rec. att omedelbart till Göte borgs Hand. och Sjöf-Tidning insända ef terskrifna betraktelser, oaktadt man a skriftens titel ser att den är författad a nämnde tidnings redaktion. Skriften börjar med allmänna reflexio ner öfver den allmänna värnepligten jemn förd med stående och besoldade armber huru den förra danar ,,ett helt folk i va pen och den sednare utsuger nationens kraft genom de stora uppoffringar den for. drar under freden, hvarjemte den ofta vic landets försvar befunnits , vanmäktig Denna grundåsigt är oemotsäglig och bör ifrån början fästas djupt i föreställmnger hos hvarochen, som har bildning nog fo att anse sitt lands oberoende vara det son bör varmast ligga medborgaren om hjertat Ibland det myckna kloka och beundransvärda, som dessa reflexioner innehålla, skulle rec. dock vilja undantaga ett yttrande, nemligen att ,en trupp af så åanade (inöf, vade) ,frie medborgare ir öfverlägsen en till antalet jemnstark trupp af yrkesbildade krigare, icke tvertom. Vi anmärka här att öfverlägsenheten i det af förs:n föreslagna försvarssystemet bör hemta sin visshet genom den betydligt större mansstyrka som genom detsamma kan uppställas. Det medgifves visserligen att det högre mått af intelligens, som får påräknas i en allmän folkbeväpning, skänker en sådan korps betydande öfvervigt i ett afseende — det moraliska (förstådt äfven såsom militäruttryck), men för att omdömet skal bli tillförlitligt måste man alltid förutsätta fullkomlig öfning i det militäriska hos den folkbeväpning, som skall, vid lika antal, gifva lika resultater med hvad en stamtrupp förmår åstadkomma. Och denna fullkomliga öfning torde vara svår att i lika mån gifva beväpningen. Det bör tillika förstås att här menas resultater vid stora rörelser, ty t. ex. i småstrider, och man emot man, är det visst att intelligensens öfvervigt skall göra sig märkbar. Det är det begagnade ordet ,,så danad, som håär innefattar så mycket, och som vi anse vara med allt för stark förhoppning begagnadt, ty med betydelsen af t. ex. preussisk militärdaning blir inkräktningen på den fredliga verksamhetens fält alltför stor. Hvad förf:n dernäst säger om öfningen gifver likväl mycket stöd åt hans vågade uttryck vid jemnförelsen mellan folkbeväpningens tillförlitlighet och å andra sidan yrkesmilitärens. IIan påpekar nemligen let grofva pedanteri som råder inom de stående armåerna, den myckna cxercisen, som egentligen består i handgrepp och prål, ned en likformighet som väl kan stå tillsammans med oduglighet. Förf. yrkar eftertryckligt att man skall frångå allt det onödiga och som blott åsyftar skenet och paraden, samt att i dess ställe all öfning