Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1867, sida 3

Prolog vid Militärkonserten den 4 Mars 1867 till förmån för de brandskadade i Haga. (Uppläst af författaren.) Kall var qvällen, bister vinden; Isig nordan kylde kinden, Stjernan döljde sig. Till den väna, varma härden Ilastigt vand ställer färden Uppå nattlig stig. Tanken uppå hemmet, kära — Ilvilket hjerta kan den nära Och förblifva kallt? Och om mödans son det funnit, Med sin trägna flit det vunnit — Ilemmet är hans allt! Hvarje de! ett vänligt minne, Lifvande hans tryckta sinne, Blickar ban derpå. Åratal ban rastlöst sträfvat Till det mål. om föresväfvat: Sitt det kalla få! Uti borgen ljusen blänka, Men i hyddan reln ses sänka Natt sig ned i frid. Huldrik mot de trötta armar Sömnens gud sig mildt förbarmar, Stärker till ny strid! Dock det arla ren bebådar — Är ej detta sken jag skådar Morgonrodna ns glöd? — Nej — det är ej lifvets emma; Nu de vilda furiers flamma Färgar himlen röd! Denna makt — i bojor slagen, G. garik, mild, i hägnad tagen, Lössläppt — en barbar! Se! dess låga lysten ryter, Vattnets kraft gigantiskt bryter, Lilla hyddan tar. Glupskt den vilda branden frossar, Ilvad den ej förtär, den krossar; Allt förstöres så. Der ej lyckan mera skiner, Snart, som grafstenar, ruiner Sörjande der stå. Ack! hur föga hann att räddas Af de många hem, som bäddas Uti samma graf. An en blick den arme kastar På sin sordna härd och hastar, Tar I vandringestaf, Nödens skara. att föröka, Lyckligare bröder söka — Åger dock en tröst: Ingen bow. af lågan rycktes — Med en blick mot ofvan tiycktes Barnen till hans bröst! Som ur jord af blodet färgad, Nyss af krigets fack!a härjad, Rosor spira opp, Så ur qvalda själen stiger Stilla bönen upp och viger Den tiN nyfödt hopp! Du, som vilda krafter danar, Vist en högre eld Du manar Ur vårt hjeria fram — När dess milda flamma lyser, Ej den arme mera ryser, Värmes vid dess famn! Glädje, Jif dess låga sprider, Skänker tröst åt den som lider, Reser brända tjäll Med sin hulda makt ur gruset — Menskokärlek! himlaljuset, Strålande i qväll! F. J.