Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1867, sida 2

kunde förutse att en mängd omständighieter skulle förknippas med denna sak, och :sedan fransmannen en gång tagit den om hand, kunde han ej åter låta den falla utan måste genomdrifva den såsom en nai tionell angelägenhet. Monsieur Lacoste tog emellertid noga reda på förhållandet. Han visste att öboarne hade blifvit hitförda och på föregisna komrakter fördelade på åtskilliga haciendas, men han hade ej vidare bekymkrat sig derom, ty Söderhafvet är stort, och endaså få öar deruti stodo under fransyskt protektorat. Men ingen klagan hade ännu ingått från något håll; det fanns således ej det ringaste skäl att uppträda emot denna kulihandel, ty om konsuln hade gjort det endast af ,aktning för menskligheten, så hade det varit ganska aktningsvärdt af honom såsom menniska, men som fransman skulle han hatva blottställt sig, emedan just hans nation hade tagit initiativet till kulihandeln. I Söderhafvets geografi var monsieur Lacoste äfven icke synnerligen hemmastadd; men efter ett noggrannt studium af en förträfflig karta visade det sig, att ön Raiateo verkligen tillhörde den grupp, hvilken fransmännen betraktade såsom stäende under deras protektorat, ehuru öboarne sjelfva icke hitintills hade erkänt det. Emellertid tycktes det som skulle detta nu komma dem till godo, ty knappt hade monsieur Lacoste förvissat sig om detta faktum, förrän han sjelf råkade i eld och lågor öfver detta våld mot ,fransyska undersåter, och han gaf Bertrand det bestämda löftet att han med all ifver skulle åtaga sig saken. (Fonts.)