Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1867, sida 2

efter honom klättrade de öfriga, hvar och en med en äggkorg i handen. Från gatan hade man emellertid under skämt och munterhet åsett denna stormning, ty dylika uppträden voro ej ovanliga, isynnerhet under den sista dagen af karnevalen. Man förutsatte naturligtvis alltid att de ,lekande voro goda vänner eller nära bekanta, och tog alltid parti för de segrande, således antingen för dem, som tillbakaslogo fienden genom kraftiga störtbad, eller för dem, som verkligen lyckades storma den törsvarade fästningen. Der gick det då ganska vildt till. De inträngande, hvilka i denna närhet ej längre begagnade sina kastvapen, sökte vanligtvis att så fort som möjligt bemäktiga sig alla derstädes samlade vattenkärl och till straff tömma dem öfver de sköna egarinnorna. Så mycket är säkert att alla etikettens band voro lossade i detta ögonblick, och i husen voro golfven öfrersvämmade, vattnet droppade ned till bottenvåningarne och genomblötte tapeterna. Från de midt emot belägna husen betraktade man emellertid med ett visst intresse den strid, som nu uppstod i det inre af Deringcourts bostad. Men emedan de kämpande snart försvunno i de inre rummen, kunde man ej urskilja någonting vidare. Högljudt skratt och ett par gånger ett lätt anskri af fruntimmersröster, — derefter blef allt tyst, och grannarne afvaktade nu med intresse de anfallandes återtag, hvilket tycktes hafva blifvit dem afskuret. Den svarte, af hvilken man lånat stel gen, hade nemligen icke längre lust att