a och andliga utveckling. Men tal. ansåg likväl att man kunde hysa en motsatt åsigt än utskottet i denna fråga och likväl ega ett religiöst sinne. Om talaren, ifråga om annandagarne, visste att de vore i religiöst hänseende nyttiga för folket, så ville han icke förorda deras borttagande: tvertom. Talaren ville icke söka rubba någons öfvertygelse i detta ämne, utan snarare stärka sin egen; men önskade derföre tå höra, hvad erfarenheten gaf vid handen rörande folkets sätt att fira sabbaten i olika landsorter. Talaren erkände, att i den trakt der han bor finnas åtskilsliga kommuner, der helgdagen firas på ett värdigt sätt, både första och andra dagen, men trodde likväl att motsatsen vore fallet på de flesta ställen. Det har i detta tall kommit till ett slags aflatskrämeri inom menniskan sjelf, så att hon, efter ett rätt begagnande af den första helgdagen, tror sig ega rätt att använda annandagen hur som helst. Då någon gång inträffar att tre helgdagar följa på hvarandra, användas i allmänhet de två sednare till spel, dans, dryckenskap med mera, hvartill kommer att man på flera orter, för att begagna sig af den upplifvade sinnesstämningen från annandagen, företager sig att på helgernas tredje dag ställa till auktioner. Om ett sådant förhållande skulle befinnas mera allmänt, vore det då icke större skäl att borttaga helgdagarne än att bibehålla dem? Hvad åter angick Marie Bebådelsedag, så erinrade talaren att all helgon-dyrkan är hos oss aflyst. Fordom stod jungfru Maria så högt, och gör det ännu i de katolska ländarna, att man knappt nog bryr sig om allmakten, blott man står väl hos jungfru Maria. Så är det icke hos oss, hvarjemte talaren ur sedlig synpunkt ansåg att denna högtid borde borttagas. År 1772 hade man aflyst Marie Besökelsedag, och det vore icke för bittida om Marie Bebådelsedag inemot hundra år sednare skulle befinnas mogen att gå samma väg. Talaren slutade med en anhållan om återremiss, i ändamål att utskottet måtte föreslå borttagandet af annandagarne och Marie Bebådelsedag. Hr G. Ekman. Jag medger att jag, lika med utskottet, icke anser svenska folket för närvarande färdigt att emottaga en lagstiftning, som undanrödjer en del af helgdagarne, ty deras firande har från vår barndom så att 1 utgjort en tros-sak. Men min öfvertygelse ikväl att, om svenska folket får någon tid på sig, så dröjer det ej länge, innan det torde ändra åsigt, ty svensken är i allmänhet ej besvärad af förd Motionären har anfört v hvaremot utskottet har uti som mig Synes, genom en och positiva skäl, n vederläggning, dragen bevisning, stödd endast på negativa invändningar. medger naturligtvis att de 12Ö skälen böra företrädesvis inrymmas afsecevi men om utskottet icke lyckats att framhålla. om man annars ej kan inse några sådana sku då torde man ej böra undgå att lägga vigt de fördelar, som, ur materiel synpunkt afsedt, vr: sgen uppstå genom några helgdagars inc an helst erfarenheten städse vittnar att sed Ä lysning och välstånd i allmänhet träffas lsvis der, hvarest helgdagar ej öfverflöda, vertom okunnighet, sedeslöshet och sattiggom on stor del at befolkningen der, hvarest au?aktsöfningarne bedrifvas allt för extensivt. Jag anser som en skyld ken i denna vigtiga s motionäre sigt, Den må f dylika omdömen erhållas, bilda en förändring i afscor sättet, rörande denna sak Jag anser derföre äfven att utskottet, hvilket efter mitt förmenande icke vederlagt motionärens skäl, gjort bättre, om det afstyrkt motionen med de ordalag, som hr Lemche bogagnat i sin reservation mot utskottets uti. ade. Derigenom skulle utskottet, som ändoc! ycks fästa stort afseende vid svenska folkets pfattning af frågan, hafva föranledt en has are utveckling af allmänna tänkesättet åt rätt håll. Jag anhåller derföre om återremiss till ny behandling af utskottet. Hr Hasselroth. Då tal. e reservant, ville han tillkännagifva att han delade 1notionärens åsigt, att annandagarne på ganska goda skäl, som här äfven blifvit utvecklade, kunde indragas, äfvensom en af helgdagarne, Marie Bebådelsedag, kunde firas på Söndag, men att tal. endast på den grund, att han ej tilltrodde sig kunna motsäga utskottets uppfattning, att svenska folket i allmänhet ej ville undvara annandagarne och de ifrågavarande helgdagarne, ansett sig förhindrad att bifalla motionen. Deremot kunde tal. ej biträda motionärens åsigt, att Midsommarsdagen skulle firas såsom festdag utan gudstjenst. Tal. kände nemligen för egen del ett stort behof af att på denna dag, och på denna framför många andra, uppträda i Guds hus för att tacka Herran för hans godhet. . Grefve E. Sparre uppträdde till försvar för helgdagarne och fann det ovisst, då några väga tiden på guldvigt, om ej andra kunde lägga större vigt på den religiösa betydelsen. Hvem vet om ej den fattige arbetaren önskade att tre gånger om året kunna gå i Ilerrans tempel två dagar å rad, och månne man egde rätt att förbjuda honom detta? På det religiösa området finnas många frågor som vi ej fatta och som folket ser helt annorlunda än vi. Det vore betänkligt att bära hand på fördomar, och svårt att afgöra hvad som är fördom eller icke. Tal. erinrade sig från den tid, då vår nya kyrkas handbok infördes, huru han jemfört den med den gamla och funnit den ojemförligt öfverlägsen denna sednare, men andra hade tyckt tvertom. Tal. trodde också att religiositeten vore större här än i andra länder, soch talade om de intryck, tal. vid återkomsten från en utrikes resa erfarit af att möta det högtidsklädda folket strömma till templet med en andakt, som han icke funnit utomlands. Om helgdagarne någonstädes missbrukades, så utgjorde syär icke detta skäl nog till deras indragande. Utskottet hade användt negativa skäl, emedan det sansett förslaget skola väcka motvilja hos allmänheten, och tal. hyllade dess uppfattning. Marie Bebådelsedag ansåg väl tal. kunna aflysas. men fann detta alltför obetydligt att derför göra serskildt förslag. Att helgdagarnes borttagande skulle lilla upptagas af folket I les redan deraf, att sandra kammaren enhällict git utskottets åsigt, och tal. yrkade derför b:fal Hr Beckman kunde icke annat än instämma i mycket af hvad som adt både för och emot saken, men i Jjelsva resultatet kunde tal. ej gilla utsk ening. Hr Björcks ord hade visserligen s sympatier, men tal. var derför icke val att hr B. haft rätt i hvad han sagt rörs wnandas erkän. att folket kan vara rellai Åtan serskilda högtider, samt att erfarenheten r att helgdagarne missbrukas. Frågan vore :01 behjertansvärd, soch likväl hade tal. kootill ett motsatt reÅsultat. Ty om saken i och för sig vore god och till gagn för många, eå borde den icke undanrödjas, hvartill kommer d äl utskottet anfört om omöjligheten för hela nheten i landsorterna att samma dag begit: till kyrkan. Man hade isynnerhet angripit Marie Bebådelsedag och påyrkat dess förslyttande till Söndag, och detta ur sedlig synpunkt. Ta! ade ej detta skäl och fann tvertom den berättelse, hvarom der dag påminner, vara af den re sedliga beska senhet. Ur presterlig synpunkt hade tal. derjemte nsett annat skäl för sin önskan om helgdagarnes hiI behållande, nemligen att det alltid vore honom en Åskär pligt att predika för folket. Om det öfverklagade missbruket af annandagarne kunde afhjelpas med deras borttagande, ville tal. emellerför enhvar, hvilifvndsakligen delar uttala sin mening. a litet, men ju flera mora verka de att e på allmänna tänkecec I