vit uttömd, och hvarigenom den motståndskraft som beherrskade centrum af elden, var tillintet2jord. Först sedan detta inträffat, antog elden större utsträckning ån jaz förut för modatDå nu inga videre resarcer för vatten stodo til! buds, måste anst-öngnip arne på Skolgatan riktas deråt, att elden icke ofverginge på moisatta sidan af derna gata, och det skvile tvifvelsutan hafva lyekats, såvida icke — just i det mest kritisk ögonblicket — eå af ånssprutars stanglängd brustit, och således etc uppehåll skeit i spruto nas på Skoigatan arbete, hvilket, ehuru kort, var nog för antändande af det ö verst liggard-e hus på vestra sidan af derna gon. Arsträngninrne act vil det der nåstrutiu lC ande hu ed hämma eidens f emfari kröntes — som bexant är — med framgång. Som jag hoppetorde orvanstående vara nog för att öfve ygo hvarje opartisk och tinkende medlem af så nhåler, det mina åt ärder vid ed vödan natten eme lan den 26 och 27 hebry ri förtjenat ete helt annat bedömande än det, som kommi: mig ill det, såväl 1 den insända artikel, som af II.-T:s red:n biiwvit mig meddelad, som i åtskilliga andra tidningsuppsatser. De tillvitelser, som i dessa uppsatser mo mi. som offent! g tjensteman, blifvit gjorda. kunna icke lämpligen hä. besvaras. Göteborg, den 4 Mars 1567. Ä A. G. HALLGREN. Öfverbesasshafvere för Göteborgs brandkår. Det är helt naturligt, att det efter en eldsvåda af det omfång, som den här i fråga varande, skall uppstå många funderingar beträffande både hvad som gjorts och hvad som icke pioris för olyckans hämmande. Sinnena komma i en disposition, som gör att anmärkningar, huru obefogade de för öfrigt än må vara, finna ett visst gehör. Ett ypperligt tilhälle för illviljan och klandersjukan att framkomma med sina anklazelser! Sådan har situationen nu verkligen varit. Vi hafva sett anmärkningar riktas emot chefen för härrarande Brandkår för det sätt, hvarpå släckPingsanstalterna blifvit ledda vid sista branden i Haga. Vi tro dock att hvar och en som genomläser ofvanstående lörklaring, samt lvgnt och opartiskt bedömer de sakrika upplysningar den innehåller, skall inse huru grundlösa de giorda anmärkningarne äro och komma till den öfvertygelsen, att de vidtagna dispositionerna för tilliället voro de bästa och ändamålsenligaste. Vi kunna icke undertiycka den reflexionen, att det är 1 hög grad otillbörligt att under en eldsvåda vilja uppträda som rådgifvare åt den tjensteman, som på sitt ansvar har sig ledningen af brandsläckningsväsendet anförtrodd. Hans pligt ålägger honom att icke lyssna till sådana opåkallade rådgifvare, och det är hans obestridliga rättighet, att, om de äro för elterhängsne, genom polismyndigheten göra sig om avitt