Hr Jöns Persson fann anledning till annärkning mot statsrådets ledamöter öch ärskildt nämndes chefen för landtförvarsdepartementet, statsrådet Reutersköld. kamställningen öfverlemnades förseglad ill vederbörande utskottEfter tvenne timmars öfverläggning aflogs äfven af andra kammaren Statsutkottets utlåtande n:o 12, deruti utskottet sstyrkt bifall till K. M:ts proposition om efrielse för löjtnant L. M. Törngren från ionom älagd ersättningsskyldighet i följd if ängkorvetten ,,Orädds sammanstötning ned ryska handelsbriggen Fanhy. Beslutet fattades efter votering med 105 röster mot 60. Denna fråga är alltså af riksdagen afgjord i enlighet med hvad K. M:t i sin preposition föreslagit. Efter Posttidningen meddela vi följande sammandrag af den rätt märkliga debatten i ämnet: IIr L. J. IIierta öppnade diskussionen och asstyrkte bifall till Statsutskottets hemställan, förnämligast af det skäl, att upplyst vole, att Törngren saknade medel till beloppets gäldande, och att hela hans framtid blefve förstörd, derest han icke befriades från detta ersättningsbelopp. I samma syfte talade hrr Kjellsson och Rooth, och framdrog sistnämnde talare särskildt exemplet med ångfartygen Cimbrias och Skånes sammanstötning, hvarigenom han sökte visa svårigheten för en domstol, att med fullkomlig säkerhet kunna bedöma, hvem som vore vållande till sammanstötningen. Då talaren sålunda icke vore viss att Törngren ensam vållat olyckan och än mindre önskade en persons ofärd, yrkade han afslag å utskottets hemställan och bifall til K. M:ts proposition. IIr Bergström fästade sig företrädesvis dervid, att laga rättegångsförmåner blifvit löjtnant Törngren undanhållna, såsom saken blifvit handlagd, och han yrkade äfven afslag å utskottets hemställan. Häruti instämde äfven hr Lemchen, som derjemte framhöll Statsutskottets inkonseqvens, då utskottet tillstyrkt K. M:ts proposition om enahanda betrielse för lokomotivföraren Riex, men nu afstyrkt K. M:ts proposition rörande förevarande fråga, IIr P. Andersson deremot förklarade sig instämma med Statsutskottet, enär upplyst blifvit, att såväl krigshofrätten som högsta domstolen enstämmigt fällt Törngren till ersättnirgsbeloppet. IIr John Ericson fann flera anledningar förekomma, hvilka talade till förmån för löjtnant Törngren och påpekade, hurusom en sjöofficer vore bunden af reglementen och föreskrifter i sin tjenstgöring, hvilka åstadkomme, att han vid kritiska ögonblick icke kunde handla så sjelfständigt, som en vanlig skeppare. Då dessutom förekomme, att staten ingenting vunne genom bifall till Statsutskottets hemställan, men otvifvelaktigt vore att den härigenom åtminstone förlorade en ung, kraftig sjöofficer, yrkade han afslag å nämnde hemställan. Hr Carl Ifvarsson framhöll det, enligt talarens förmenande, vådliga prejudikat, hvilket skulle blifva en följd af bifall till hvad K. M:t föreslagit. Hvad särskildt beträffade lokomotivföraren Riex, fann han denne genom sitt långvariga fängslande hafva fått försona hvad han brutit. I öfrigt trodde talaren att det skulle väcka ovilja i landet, om Törngren befriades från den honom ådömda ersättningsskyldigheten. För bifall till utskottets hemställan talade äfven hrr Björck, Ahlgren och Beronius af hvilka den förstnämnde framhöll, att Törngren ensam bure skulden till den inträffade olyckan, att ett exempel borde statueras, hvilket skulle tjena såsom varning för andra statens tjenstemän att iakttaga mera uppmärksamhet. I öfrigt framhöll talaren önskvärdheten af en lag, som bestämde tjenstemans ersättningsskyldighet. Hr Adlersparre ville visserligen icke neka att icke Törngren begått fel i tjensten, men tillskref detta mera bristande urskiljning än bristande uppmärksamhet. Talaren redogjorde för förloppet vid olyckstillfället, och visade huru löjtnant T. redan vore tillräckligt hårdt straffad genom den själstortyr, han i flera år varit underkastad. IIan yrkade bifall till K. M:ts proposition. Häruti förenade sig också hrr Ilessle och Magnell. Hr frih. Alströmer ansåg det icke allenast skola vara en hårdhet utan en grymhet, om icke Törngren befriades från den ådömda ersättningsskyldigheten. Hrr frih. Schultrenheim, C. A. Larsson, Lagergren, Koskull, Lindström och Staaff talade äfven för bifall till K. M:ts proposition. Efter slutad öfverläggning afslogs utskottets hemställan med 105 röster, hvilka afgåfvos för bifall till K. M:ts framställning. 60 röster tillföllo statsutskottets hemställan. Andra kammarens tillfälliga utskott har afgifvit två utlåtanden, det första, med anledning af hr Svanbergs motion om nedsättande af en kemitå lör afgifvande af förslag till afhjelpande af de olägenheter, som för yrkesidkare vållas af handtverkerier inom fängelserna. Sedan motionären under ärendets handläggning så till vida ändrat sitt förslag, att han endast begärt aflåtande af en skrifvelse till K. M:t för att fästa dess uppmärksamhet på förhållandet och anhålla om vidtagande af de åtgärder, som K. M:t kunde i anledning deraf finna af behofvet påkallade, har utskottet tillstyrkt bifall till denna motionärens framställning. Hr A. Sköldberg, som reserverat sig, har ansett någon åtgärd med anledning af motionen icke böra vidtagas. Det andra utlåtandet är afgifvet i anledning af grefve A. F. Posses motion, angående vissa städers läggande under landsrätt samt uppskof, till dess sådant blifvit afgjordt, med tillsättande af ledigblifvande borgmästareembeten i dessa städer. Denna motion har utskottet tillstyrkt böra lemnas utan afseende, dels emedan städerna sjelfva, om de det önska, ega rättighet att göra framställning i ämnet, dels ock emedan motionären, det oaktadt, java UroHefvit Sn mindra vicat att han —— JI —se-—