Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1867, sida 2

Bret (Från Hand.-Tidn:s korresp.) Stockholm d. 28 Tebr.. Det är inte utan att riksdagens fi kammare är lite tråkig af sig. Allmänheten tyckes vara af den åsigten också, ty denna kammares läktare är, jemförd med den andras, ej synnerligt mycket besökt. Det kommer sig kanske deraf, att så mycken grundlighet der är samlad, så mycket allvar der är hopadt, att man kan vänta blott tunga debatter, sammandrabbningar med groft artilleri. Sådant tycker det stora flertalet af åhörarne ej om; det vill bevittna segrar och nederlag men tillkämpade med lätta projektiler, ej mindre ffande för det. Då finner man det trefligare att följa de lätta truppernas evolutioner i andra kammaren, att lägga märke till den lifliga korselden från alla hå det ger mera lif åt striden, man intresserar sig mer för combattanterne. man är i mera spänning för utgången. Så der ungesär tror jag att den stora pluraliteten af åhörare resonnerar. Dermed skall jag dock visserligen icke ha sagt, att ej första kammarens förhandlingar erbjuda intresse. Jo, bevars, frågan om judarnes utvidgade rättigheter t. ex. var mycket intressant, det kan ej nekas, men när man kom under fund med att de gamla herarne höggo ned en vigtig kulturfråga, den man ansåg ej kunna falla — och det kan den heller icke — så blef man bedröfvad, gick sin väg med föresats att ej komma llbaka snart, och inskref namnen Björck, Beckman och Rordström i sitt goda minne. Nog kunde det vara roligt också att höra hvad första kammaren skulle säga om resekostnadsersättningarna till andra kammarens ledamöter, men då man hörde ett par herrars hånande uttryck om ,skriket på sparsamhet från andra sidan, så gick man sin väg och tänkte, att man misstagit sig rörande det förhållande, som borde vara rådande mellan de begge kamrarne. Ni finner således, att man ej så gerna går upp i första kammaren, men det kan ju finnas vissa skäl, som gör att man ändå går dit. Man kan säga, att, sedan nu de från förra riksdagen hvilande grundlagsändringsförslagen, bankutskottets betänkande rörande bankens styrelse och förvaltning, motionen om arfvoden till talmännen o. s v. blifvit undanstökade, i dag först en folk; motion, jag menar en motion at allnt intresse, som rör hela folket, blifvit senna kammare behandlad. Denna movar hr Hedlunds om helgdagarnes afsande. Biskop Björck lär varit den, v öppnat diskussionen, efter hvad man it mig. Ty saken var den, att förummaren ej behagat i tidningarne a detta sammanträde och först un. ler ott besök i andra kammaren fick man da på, att den första hade plenum. Lelamöterna sjelfva hade blifvit narrade, let syntes, och jag säger ej för mycket lå jag påstår, att en god tredjedel af stololatserna stodo tomma. Biskop Björcks igter i denna fråga var det ej svårt att ra sig till. Han understöddes af grefve krik Sparre, biskop Beckman, grefve HenHamilton, riksarkivarien Nordstr