Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1867, sida 2

ENGLAND. Redan länge har fredsdomare-institutionen — såsom den, i synnerhet på landet, handhafves — varit föremål för mycket och rättvist klander. Nu heter det i ,Times derom: ,Inför fredsdomaren i Newton stodo nyligen en sju års gosse och hans nioåriga syster, anklagade att på herr Pentericks gods hafva stulit ett stycke trä, värdt 2 pence. Domen förklarade dem skyldiga, och barnen dömdes till sju dagars fängelse eller till penningeböter, uppgående för hvardera till 1712 shilling. Ifall icke en barmhertig menniska funnits, som för de stackars barnen utbetalt böterna (fadren var dertill för fattig), så hade de blifvit förda i fängelse tillsammans med förbrytare af alla slag. Det moraliska ansvaret för följderna af ett sådant barbari faller rättvist på domarne. Ofta tillvitas fredsdomarne att låta personliga skäl förestafva utslagen, och af dessa skäl lärer hämdlystnaden vara det mest förekommande, likasom det naturligtvis anses såsom det förderfligaste; ty enär fredsdomarne på många ställen äro de största