Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1867, sida 1

Han sjelf behöfde ju ej deltaga i de galna upptägen, han ville blott vara åskädare. Redan den föregående dagen hade han köpt sig för en half dollar en ordinär hatt, ty med sin fina panamabatt kunde han ej våga sig ut på gatan i dag, och just som han vek af in på Calle de Valladolid, mötte han Desterres, hvilken återvände fullkomligt genomblöt från stridsplatsen. Rafael log för sig sjelf, men påskyndade ovilkorligen sina steg, ty han behöfde numera ej betvifla att Lydia deltog med ifver i det peruanska karnevalskämtet. Men han höll sig likväl försigtigt i midten af tan, ty åtskilliga vita fläckar framför husen förrådde, — ehuru ingen kunde upptäckas i fönstren, — att skalkaktiga flickor lurade der bakom och endast afvaktade ett tillrälle att kunna öfverskölja den godtrogne förbigående. Några gånger undgick han verkligen med knapp nöd väl riktade vattenskurar, som sträckte sig öfver gatans halfva bredd, men han anlände likväl jemförelsevis torr till Deringeourts hus, der fönstren till Lydias rum visserligen stodo öppna, men ingen menniska kunde varseblifvas. De våta fläckarne framför huset antydde emellertid att en het strid nyligen blifvit utkämpad här. Hade damerna kanske dragit sig undan för att göra en annan toilett? Rafael passerade huset ett par gånger, men ännu alltjemt med misstroende. I Deringcourts våning voro jalusierna tillslutna framför alla fönstren; kanske var porten öppen, och han kunde såsom neutral göra ett besök hos damerna. Han gick tvärs öfver gatan för att bulta på porten, men bibehöll dervid de öppna fönstren i ögonsigte; han observerade likväl