Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1867, sida 3

Blandade ämnen. Stöld. En köpman i Köpenhamn, som drifver mn större ahär med manufakturvaror, företrädesvis sömnads-, broderioch virkninastillbehör, blef ör någon tid tillbaka gjord uppmärksam på att i Köpenhamn på senare tider silke i paketer, stämpade med hans firmas namn, blifvit försåldt till priser långt under de gångbara. Då ban med anedning häraf inventerade sitt lagor saknade han, zanska riktigt. silke i paketer till flera hundrade iksdalers värde. Då detta icke kunnat försvinna innat än genom stöld och han var säker på sina viträdens ärlighet, drog han misstankar på en af na kunder, en ung man, som nyligen etablerat ig som manufakturhandlare. Denne hade nemlisen ofta infunnit sig för att göra reqvisitioner och lå alltid gått ensam omkring på lagret för att söka it de varor, han önskade. För ått emellertid få jus i saken beslutade den bestulne att från ett idorum Jåta hålla utkik på den misstänkte, när nan återkom. Detta skedde redan dagen efter det tölden blifvit upptäckt, och en af kontorspersoaalen sattes att spionera på honom, Den unge köpnannen gick som vanligt omkring på lagret och egaf sig slutligen bort till det ställe, der silkesvaketerna förvarades, men i samma ögonblick vände qan liksom han i hast kommit på bättre tankar, vort ansigtet från de frestande paketerna och likom för att tå ett ytterligare värn mot frestelsen opade han på en af bokhållarne och frågade på riset å någon af varorna i magasinet. Då man unda ej kunde komma på honom på bar gerling, anmälde den bestulne saken för polisen. Den isstänkte förhördes, ville i början alldeles förneka jlden och sökte sedermera vältra misstankan på in gamle far, men tillstod slutligen, efter många msvep, att han ensam var den brottslige och att jan utan medbrottslingar lagt sig till silkespakeerna då han varit ensam på lagret. Den bestulne töpmannen säges ha velat åtnöja sig med denna ,ekännelse och afstå från vidare yrkanden om saens fullföljande inför domstolen. Polisen har lock förklarat, attsaken vore af den beskaffenhet, att len måste fullföljas, så att den brottslige, hvars amn ännu icke uppgifves i Danska tidningar, svårigen skall kunna undgå ett vanärande straff. Den cklagansvärde unge mannen säges ha haft en god ffär, hvilken nu, då saken lärer vara allmänt beant inom handelsverlden, dock naturligtvis måste edläggas. Genom att icke kunna motstå sin onda usta har han således bragt sig sjelf i olycka, hoat skam öfver en aktningsvärd familj och förtört sin lofvande framtid.