Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1867, sida 1

I sitt icke särdeles stora rum i hotellet satt general Franco denna dag icke som varligt i sin hängmatta, utan gick med hastiga steg fram och tillbaka i rummet, samt ropade stundom otåligt sina betjenter för att fråga efter , officeren och höra om han ej ännu hade låtit se sig vid någon af hotellets dörrar. Utanför brusade karnevalen: högt jubel, hojtningar, skrik och skratt ljsdo från gatan, och i det midt emot belägna huset levererades en formlig batalj, men Franco såg det icke. Hvad brydde han sig om det vilda jublet från likgiltiga menniskor, ja, hela den galna karnevalen, som endast fördröjde hans planer, emedan ingenting kunde företagas under dessa dagar! Han mumlade förbannelser mellan de fast sammanbitna tänderna och stampade otåligt i golfvet, emedan den väntade ännu alltjemt icke visade sig. Och Franco hade verkligen orsäk att vara vid dåligt iynne, ty alla de planer, som han i Ecuador byggt på Castillas understöd, hade skingrats som en dröm. Till och med under de sista dagarne hade han ej ännu uppgifvit förhoppningen att vinna presidenten för sig och hade låtit bedja honom om en audiens för att öppna nya ) Se H.-T. N:o 49.