Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1867, sida 1

vermorgon bittida tror jag att vi skola öf verraska Lima med en fullkomligt oväntad nyhet. — Och ångbåtarne? — Måste afgå redan samma dag, sade öfversten, — det faller af sig sjelf, ty vi få ej lemna sjömännen en natt till öfverläggning. Sedermera följer slag på slag, och ni skall få se, general, att folket blir så förblufladt öfver den utförda handlingen, att vi ej hafva det ringaste motstånd att befara. Jag är fast öfvertygad att under hela revolutionen, som knappt skall erfordra en timma, kommer ej ens ett skott att lossas. — Desto bättre, sade Franco, som alldeles icke ville inblandas i ett uppror och äsventyra sitt dyrbara lif. — Jag har sett tillräckligt at blod och är ej lysten derefter. Afgör saken för Guds skull så fredligt som möjligt, ja, jag hade sjelt ingenting emot att lemna Castilla oskadad, om vi blott kunde tvinga honom till att återupptaga sina anspråk på Ecuador, ty om Flores får fast fot i landet, blir han endast genom ett blodigt krig i stånd att ernå det, sem nu blott kostar henom ett ord. — Jag trodde att ni kände Castilla tillräckligt, sade öfversten, — för att veta att man aldrig kan rubba hans en gång fattade beslut. — Jag fruktar det nästan, suckade Franco. — Godt, då återstår oss äfven ingenting annat än att fortgå på den väg vi tagit. — Och hvad är er plan? Men tala sakta, ty väggarne i denna fördömda byggning hafva öron. — I öfvermorgon, hviskade öfversten, —