Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1867, sida 1

tala sakta, ty den fördömda karnevalen qvarhåller alla mina grannar. inom hus. Medför ni goda underrättelser? — Ja, jag hoppas det, sade öfversten och kastade sig: utan vidare ceremonier ned i soffan, så att ett moln af damm uppsteg på båda sidor om honom. Men ingendera af de båda männen tog den ringaste notis derom, ty båda voro vana vid dylikt och hade äfven annat att tänka på. — Men hur långt har ni kommit? fortfor Desterres. — Färdig att afsegla, öfverste, — färdig att afsegla, svarade den otålige lille mannen. — Ja, marken här bränner nu mina fötter, ty för fyra dagar sedan har jag köpt ett tusen gevär med bajonetter af den lilla amerikanska skonerten, som anlöpte Callao, dock med vilkor att han sjelf transporterar dem till Guajaquil, och emellertid erhåller han af mig en bestämd summa för hvarje dag, som han sysslolös qvarligger här. Jag måste nu bortskicka skonerten, ty jag kan ej taga vapnen i land här, och framkommer han till Guajaquil förrän vi, så lägger Flores naturligtvis beslag derpå. — Då brådskar det verkligen, sade öfversten, — men vapnen behöfva vi väl, och jag hoppas nu att skonerten ej skall hinna före oss, äfven om han afgår redan i morgon. — Har då slutligen något blifvit bestämdt? — Ja, sade öfversten sakta; — i dag är det den sista karnevalsdagen. I morgon eftermiddag kommer Castilla in till staden och qvarstannar här tre eller fyra nätter för att afsluta de under dessa karnevalsdagar hopade göromålen, och i öf