Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1867, sida 3

Natlidens fysiologi. Genom hr prof. Holmgrens . välvilliga medgifvande har redaktionen blifvit satt i tillfälle att meddela nedanstående, till vissa delar ordagranna redogörelse för den intressanta föreläsning han nyligen hållit härstädes. Det har, yttrade föreläsaren, svårligen kupnat undgå någon, som vant sig att med öppna ögon betrakta verlden och händelserna omkring sig, avt ju en mäktig utveckling bos npaturvetenskaperna alltjemt i våra dagar pågår med om möjligt stigande kraft. Det är just denna utveckling oeh dess mångartade, i vårt dagliga lif djupt och vidt ingripande resultater, som karakteriserar vår tid framför hvarje annan såsom en naturvetenskapernas verkliga blomstringsperiod. Denna utveckling är det också som gifvit ett nytt lif åt den fysiologiska forskningen, ja! så bokstafligen nytt, att i sin nuvarande form denna vetenskap i viss mening kan anses såsom en dotter af de sista decennierna. I viss mening bloit, ty till namnet är fysiologien mycket gammal och nämndes redan under den gamla grekiska bildningens gyllene tid, i Aristoteles dagar. Men länge gick hon omyndig; en trogen, lydig tjenarinna åt filosofien böjde den sig efter de vexlande systemerna — följde modet för dagen och klädde sig i ny drägt, allteftersom dess föremål — lifsprocessen — af spekulationen olika uppattades. Ett så ömtåligt ämne, som läran om lifsprocessen, måste naturligen under mindre upplysta tider försigtigt behandlas, och det anketvång som ställde Galilei inför inqvisitionens domstol har i förgångna tider ander en eller annan form förlamat äfven fysiologiens arbete. Ty tankens och forskningens frihet är det första vilkoret för vetenskapens utveckling och lif. Naturforskaren, sökande endast och allenast sanningen, måste bryta med alla fördomar och trotsigt utsätta sig för opinionens hårda domar. Han får icke sky att följa konseqvenserna af sina vunna resultater hvarthän de än må bära — följa dem ända till det yttersta, till dess han finner ett motstånd, som han icke mer är i stånd att öfvervinna. Hittills gällde inom fysiologien den såkallade, lifskraften såsom en trosartikel! djupt rotad i åfve i